elever som ärtväxter

 

Jag är ute i mitt trädgårdsland för att ge sockerärtorna och vaxbönorna lite stöd, det var på tiden… Då slås jag över likheterna mellan ärtväxter och elever. (och för er som inte gillar metaforer och folk som beskriver i bilder: sluta läs här)

artor

grobarhet

Ärtor ska inte sås ute för tidigt, risken är att de inte alls gror då. Om de förkultiveras inomhus brukar de sätta en förskräcklig fart, det redan tidigt på året men man ska inte förledas att tro att de är mogna för utplantering i ordinarie trädgårdsland för att de redan är höga och ståtliga, ärtor tål inte frost och kyla, även om de fått en bra start.

väl ute i landet

Egentligen bryr sig inte ärtorna om hur trädgårdslandet ser ut, det viktiga är att det finns plats att breda ut sig på, att det är tillräckligt djupt för att bevara fukten i jorden, att jorden är någorlunda näringsrik och att trädgårdsmästarens jobb underlättas så mycket det går, det måste vara lätt att komma åt med vattenkannan, ogräsrensningen och senare uppbindningen.

jorden

Ärtorna behöver dock jord, det funkar säkert med fiberull och näringslösning, sand och gräsklipp och sånt också men jord som underhålls på rätt sätt är nog bättre ur ett hållbarhetsperspektiv, jord som i grund och botten består av en stadig blandning av vattenhållande lera och snabbtorkande, strukturgivande sand, blandat med kompost, fin trädgårdskompost av förmultnade växtdelar i ett evigt kretslopp.

sol

Det räcker inte med jord och vatten dock. För att ärtorna ska växa och bära frukt krävs sol och ljus. Man kan stirra sig blind på näringstillsatser, förkultiverings-strategier och jordtemperatur. Utan sol kommer det inte bli några ärtor. Glöm inte det.

uppbindning

Man kan välja på två sätt när det gäller uppbindningen. Det ena är att man helt sonika har bestämt var stöden ska stå och planterar sina ärtor efter det. Det andra sättet är att plantera sina ärtor och se var de kommer upp, se var det behövs mest stöd, ställa det där, kanske kan två extra taniga ärtor i behov av extra stöd dela på ett, från varsitt håll kanske och på så sätt växa mer mot mitten? Den kloke trädgårdsmästaren märker att några ärtplantor hittar stöd i varandra och drar iväg i höjd, liksom stöttade av varandra. Att i det läget försöka dela på dessa är onödigt, de riskerar att gå av genom den tuffa behandlingen, det är bättre att bara erbjuda plats runtom då de kanske vill gå åt varsitt håll för att utvecklas vidare. En del plantor har redan hittat andra stöd att klättra mot när trädgårdsmästaren kommer med sina, det enda trädgårdsmästaren behöver göra med dessa plantor är att fortsätta vattna och pyssla med dem och se till att de fortsätter sträva uppåt, kanske bygga ut stödet plantan hittat i staketet?

olika arter

Kan man blanda olika sorters ärtor och odla dessa i samma pallkrage? Hör du hur dum frågan låter? Det är klart att man kan, alla ärtsorter behöver samma sak d.v.s vatten, stöd och omvårdnad, det spelar ju ingen större roll om det visar sig att det är gula eller violetta bönor när väl frukten kommer, eller om det är en sort med tidig skörd typ sockerärtor.

blomning och frukt

Alla ärtväxter blommar, det är en förutsättning för att det ska bli frukt, en del blommar mer tydligt som rosenbönan, eller för all del luktärten, en del blommar mer tillbakadraget som t.ex sockerärtan. Efter blomningen blir det om pollinering skett ärtskidor längs stjälken. En del plantor kan må bra av att man plockar av ärtskidorna efter hand, det triggar den att sätta nya blommor och därmed ännu mera skörd. En del behöver inte den uppmuntran, man får helt enkelt lära sig genom studier och erfarenhet vad som passar bäst för just ens egna plantor. Som sagt, en del plantor kommer att leverera sin frukt tidigare än andra, då är det en utmaning att hålla kvar dem och hela tiden plocka av frukten så att sockerärtorna inte blir stora, bulliga och träiga.

höst

När skörden är över och alla plantor har plockats på sin frukt då fortsätter bladen och stjälken att göra nytta, nu genom att bli ett jordförbättringsmedel då man myllar ner de torra bladen i landet. Just ärtor har ju också den fantastiska egenskapen att de medan de växer i landet binder kväve vid sina rötter, något som är väldigt nyttigt för kommande odlingsår i pallkragen.

 

 

Teori och praktik

Jag har och har haft den fina förmånen att träffa en hel del skolforskare de senaste åren. Jag är en nyfiken person och jag säger ja till det mesta vilket inneburit att jag haft fler forskare på besök i mitt klassrum då de velat titta på elevers användning av datorer och digitala verktyg. Jag har också, som många av er känner till, förmånen att bli inbjuden som talare på en del konferenser där också olika forskare deltar. Under mina yrkesverksamma år har jag dessutom fortbildat mig via Uppsala Universitet, Stockholms Universitet och nu senast Kungliga Tekniska Högskolan. Allt detta sammanlagt gör att jag har haft chansen att möta många trevliga, kloka forskare och jag tycker att det utvecklar mig. Jag blir nyfiken och triggad av att höra om vad de sysslar med på sitt jobb, hur deras frågeställningar lyder och vad de i sin tur varit på för konferenser med andra forskare.

 

När jag skrev mitt blogginlägg som heter ”hur vi lärare tar oss an digitala verktyg”-trappan för drygt två år sedan så erkänner jag villigt att jag inte hade den blekaste aning om hur jag skulle komma vidare i min egna trappa. Jag kunde inte se nästa steg, jag visste bara att jag vill uppåt hela tiden. Jag visste också att jag vill vara kvar som lärare och som ni ju alla vet är det en hel del eldsjälar som byter yrke och börjar syssla med något annat.

Nåväl, när jag nu tittar tillbaka skulle jag kanske kunna se att steg 7 i trappan är att ännu tydligare koppla sin egen praktik till rådande forskning. Jag har gjort ett försök tidigare i artikeln på Skolporten och blogg inlägget ”roligare NO och teknik med IT

 

Mitt nästa projekt är nog att skriva en bok… grejen är nämligen den att jag i min nyfikenhet kastade mig över Håkan Fleischer doktorsavhandling (länk till avhandlingen )när den kom eftersom den behandlar 1:1-satsninagr och 1:1-satsningar intresserar mig. Fleischer påpekar en del risker och fallgropar med datorer och digitalisering även om han i grund och botten tycker att digitaliseringen av svensk skola är nödvändig (se hans blogginlägg )

I maj lyssnade jag på en föreläsning med Fleischer, i Norrtälje, och den var lite kritisk mot en del saker som sker med datorer i svenska klassrum. Grejen är ju att jag också vet att det är så men jag upplever att jag nu hittat ett sätt i mitt klassrum där jag inte trillar i dessa fallgropar. Jag vill ju berätta om detta för hela landet. Jag hade ju förmånen att få prata om att ”Jobba smart-att vara en bra lärare utan att jobba ihjäl sig” under SETT-dagarna (länk) vilket jag upplever är en följd av 1:1-satsningen i mitt klassrum. Jag upplever verkligen att digitaliseringen har underlättat både för mig som lärare, för individualiseringen, det kompensatoriska, motivationen, samarbetet i och utanför klassrummet, arbetsron i klassrummet och också för kunskaperna hos eleverna, själva inlärningen alltså. Som sagt jag vill berätta för alla om detta för jag upplever ett otroligt lyft och jag tycker det är viktigt att alla 1:1-satsningar blir bra, att alla elever får ta del av allt det bra med Internet och datorer. Såå…alltså en bok… där Håkan Fleischer står för teorin… och jag står för praktiken… jag tror att det kommer bli sjukt utvecklande för både dr Fleischer och mig…

 

En annan idé är att jag skulle vilja sammanföra fler skolforskare med yrkesverksamma lärare. Jag tror nämligen att det vore bra för båda parter. Jag hoppas att kunna sy ihop något tillsammans med Datorn i Utbildningen under konferensen Framtidens Lärande i maj nästa år. Det känns lite långt bort… jag får uppmuntra alla jag känner att ta kontakt med en skolforskare redan innan, de är verkligen trevliga och en kopp kaffe med en forskare är välinvesterad tid. Ja ja, som sagt jag skulle så gärna vilja skapa en mötesplats mellan skolforskare och lärare, jag vete inte hur den ska se ut ännu. Vad tror du? Lite som ett Edcamp? Speed-dating? Det informella samtalet ska vara i centrum, men det ska vara styrt mot forskning, frågeställningar och dialog… Hur kan man möblera för det tror du?

 

Nu tar jag nog lite semester… även om jag har ganska många ogjorda förtroendearbetstimmar från läsåret… jag kanske läser lite bloggar…

mitt Almedalen 2014

Jag hade turen att få åka till Almedalen ett par dagar nu i veckan. Nu sitter jag hemma och innan mitt huvud kan börja tänka på andra saker måste jag skriva av mig litegrann, så här kommer en liten berättelse om mina dagar i Visby.

Jag landade ganska tidigt på morgonen på tisdagen vilket gjorde att jag hade ett par timmar på mig att strosa runt innan mitt första åtagande. Jag lämnade väskan i lägenheten och gick nedåt själva Almedalen. Jag lyckades träffa på fler vänner bara där, t.ex. Karin Nygårds och Ante Runnquist, på vägen ner och runt omkring Visby, det är visst så att ganska många av mina vänner är i Almedalen något som märks på mitt Twitterflöde också. Det är väldigt roligt att träffas ”i verkliga livet” och underbart att diskussionen och samtalen som inte hinner avslutas lätt kan fortsätta via nätet.

Fösta uppdrag: Panelmedlem i ”Lärare behöver mer tid med sina elever – hur kan digitala läromedel hjälpa?”

Lite om vad jag tycker i frågan kan man läsa här: http://www.mertidforlarande.se/blogginlagg/skolans-utveckling-maste-inkludera-alla/

stlars

Efter seminariet gick jag runt och lyssnade kort på några olika programpunkter. Jag träffade på några andra vänner t.ex Ulrica som jag läst med på KTH och pratade lite med dem, sen gick jag på mingel hos Academedia och njöt av samtal med Henrik Widaeus, Per Kornhall, Simon Ekdahl m.fl.

Efter mingel gick jag ner till Skolsnack garageradios tält där mina vänner/idoler höll på att rigga upp för kvällens inspelning.

Lyssna på deras program här.

skolsnack

Jag gick och åt middag med några trevliga människor från läromedelsvärlden. Det var kull att höra vad de lyssnat på under dagen. Skratt och samtal om vart annat.

Onsdagsmorgonen började med mitt andra uppdrag: ”Lärare 3.0 – säkrad uppdatering hela yrkeslivet” panelmedlem även här. Detta seminarium websändes och du kan se det i efterhand här. Det finns lite skrivet också här.

bild3

Efter lite kaffe och saffranspannkaka promereade jag bort till ruinen St Nikolai där nästa programpunkt skulle vara och så småningom också Teachmeet. Jag träffade Per Falk och Marie Andersson och pratade lite om eftermiddagen.

kaffe

Jag hann lyssna lite på samtalet/seminariet som pågick i ruinen. Det handlade om hur vi väljer och det var bl.a. Dr Ari Rabacke som samtalade. Detta, att råka hamna på något som man inte valt själv, är en av de stora fördelarna med att inte planera in hela sin vistelse i Almedalen. Kruxet med såna som jag som brinner så för en viss fråga är ju att man riskerar att enbart gå på seminarium som handlar om det man redan känner till och att man istället för att utmanas  i sina åsikter enbart cementerar dem. Jag deltog eller lyssnade på en hel del skolgrejer och det var ju ungefär samma publik på alla…det ger ju kanske inte så många nya infallsvinklar…Seminariet om beslut gav iallafall någon ny tanke.

Okej, upp på scen igen, denna gång var temat: ”Skolan digitaliseras. Blir det bättre för alla? – ett samtal om framtidens lärande och lärverktyg”

Ja vad ska jag säga om det…? Jag säger nog bara att jag är trött på att skolans ska vara en politisk fråga…Jag önskar att skolans framtid snarare ska vila på vetenskaplig grund och vara en blocköverskridande uppgörelse. Nog sagt i den frågan.

stnikolai

Nu…

Äntligen Teachmeet! Att planera detta event ihop med Per och Marie, ja vad ska jag säga: Häftigt! Kul! Utvecklande!

Tack nu till alla som kom och talade, deltog, lyssnade, sponsrade. Se hela sändningen, se vilka som var där och se en del av presentationerna här.

tm

Trött efter dagen går jag på middag med Peter Becker (från Datorn i Utbildningen), Thomas Fürth (Kairos Future) samt Åsa Steholt och Elisabeth Lennartsson (Gleerups). Trevligt och roligt. Det är märkligt att vara fem personer på middagen som alla nog är ganska vana vid att vara den som pratar mest…

Torsdag morgon börjar med ett mycket trevlig samtal i köket i lägenheten som jag sov i. Även Ari Riabacke och Thomas Fürth sov där och frukosten blev trevlig. Säga vad man vill men nog bjuder Almedalsveckan på både väntade och oväntade möten och är man bara beredd att ta chansen till samtal finns är många bussturer, toalettköer, cafebord, frukostkök och seminariebänkar att knyta nya kontakter samt i bästa fall få med sig en ny infallsvinkel på.

Jag tog en macka och en kopp kaffe i gästhamnen och lyssnade ett tag på Upplands Väsby kommun och Greg Butler. Sen smet jag iväg för att sitta på en filt i blåsten och lyssna på/samtala med forskare om en inkluderande lärmiljö i Ifous regi. Jag satt dock mest och pratade med några Rebel Learners.

ifous

Sen åkte jag faktiskt hem :-)

Vi ses nästa år!

 

Nu ska du höra något som jag vill tala om…

Det finns massor med fantastiska, underbara, proffsiga lärare i Sverige. Under de senaste veckorna har jag blivit mer och mer övertygad om att så är fallet. Nu till bevisen:

Tekniklärarutbildning på KTH

Jag har de senaste 1,5 åren läst på halvfart på KTH (45 hp) tillsammans med elva andra tekniklärare från landet. De har rest, pluggat, gått på föreläsningar, läst mängder med vetenskaplig litteratur och  slitit med inlämningar och tentor. De har reflekterat, analyserat och ansträngt sig för att faktiskt förändra sin undervisning till det bättre i teknikämnet. Vi har haft fantastiska diskussioner och samtal om undervisning, kunskap och forskning. Jag kan verkligen rekommendera akademiska studier som fortbildning. Det ger en stor trygghet i yrkesutövningen, det är roligt att känna sig uppdaterad om det senaste inom forskningen i sitt ämne och framförallt har man chans att träffa kollegor som också valt att säga ja till utbildning och fortsatt utveckling och det säger ganska mycket om personen.

Handledarutbildning inom matematiklyftet, Stockholms Universitet

Jag halkade med som handledare inom matematiklyftet lite genom en slump och hade inte hunnit bygga upp några förväntningar på varken utbildning eller kurskamrater. Här möttes jag igen av fantastiska, fina lärare som alla bestämt sig för att hjälpa matematikundervisningen framåt. Vi fick skriva en ”mikro-PYT” som tydligen betyder något i stil med ”liten beskrivning av din Praktiska Yrkes Teori”. Denna fick sedan berätta om för några kollegor på kursen på ett par minuter. I den lilla gruppen fanns en som skulle spegla/ge gensvar och en som skulle observera samtalet mellan berättaren och gensvararen. Vi var tre personer i gruppen och alla fick prova alla rollerna och följaktligen fick alla berätta sin historia, få följdfrågor som breddade, förtydligade och hjälpte till att formulera var man som lärare är idag och hur man tänker om sin roll och sitt yrke. Vilka berättelser! Vilka lärare! De har reflekterat och funderat mycket om sin yrkespraktik, prövat nytt och prövat om, lärt sig och förhållit sig till matteböcker, läroplaner och elever. Gemensamt med de berättelser som jag hör och där läraren hittat ett väl fungerande sätt är de gånger de verkligen fått med sig eleverna. Det gillar jag.

Pedagogisk pub

Jag tog med mig några av mina nya handledare-polare till pedagogisk pub i Stockholm efter middagen som vi varit och ätit i Bergianska Trädgården. Jag blir så glad när jag hinner förbi Queens Head första onsdagen i månaden då det är pedagogisk pub där. Jag räknar nu fler av dessa Twitterbekanta till mina riktiga vänner och jag blir alltid förtjust i hur lätt samtalen flyter på om skola och utbildning och att det är något visst med dessa som kommer dit för att träffas. Några av oss är oftare där, några kommer för första gången och det som är häftigt är ju att vi har olika roller: IT-pedagoger, föreläsare, lärare, rektorer, förskolelärare, fritidslärare m.fl. och vi kommer från olika enheter. Det gör att det blir samtal på en annan nivå än att man pratar om gemensamma kollegor, chefer eller struliga IT-avdelningar. Diskussionerna håller hög klass. Kom med någon gång vet ja!

Teachmeet i Almedalen

Jag, Per Falk och Marie Andersson har ju, som jag tidigare skrivit om, fått tillgång till en ruin i Visby under Almedalsveckan. Det är ju så häftigt, man måste ju bara göra ett TeachMeet där när man får chansen. Den stora oron som jag och Per (som ju sitter i Stockholm och inte på Gotland, som Marie gör) hade var att ingen lärare skulle vilja komma dit. När jag nu tittar in på anmälningssidan ser jag massor av lärare där! Vad roligt det ska bli att träffa alla dessa som valt att komma för att lyssna eller presentera.

Avslutningstider

Vi har en tradition på min skola att vi bjuda de som går ut nian på middag, dans och en liten show där lärarna minst sagt bjuder på sig själva. Ofta är jag konferencier men igår satt jag enbart i publiken och njöt, snudd på tårögd av mina fina kollegor som tränat, sytt kläder, dansat, gjort koreografier, satt ihop spellistor för att bjuda sina elever på mycket kärlek och ännu mer skratt. Lärare runt om i landet skriver tal med rim till varje elev, gör smultronstrån med geléhallon, klipper ihop bilder till en film över elevernas högstadietid eller får hela kollegiet att dansa till en låt och spelar in det på film. Och det här är lärare som under hela året puffar, stöttar, inspirerar och övertalar elever att göra lite lite till, bara anstränga sig lite till. Och de lyckas ju för jag tror att just de lärarna som lyckas skapa den där professionell men personliga relationen till eleverna är de som lyckas bäst.

 

Så… om Du träffar på någon så’n här lärare…berätta för hen att hen är en bra lärare!

 

och till alla mina vänner i mitt utökade kollegium:

En riktig skön sommar önskar jag er! Ta igen er så att vi nästa läsår tar den svenska skolan med storm!

TeachMeet i Almedalen

Av en hel massa anledningar så kom jag med på ett möte med ett företag som heter Anagram Live och som har fått låna St Nicolai kyrkoruin i Visby under Almedalsveckan i sommar. Jag råkade prata lite om konceptet TeachMeet och energin som finns under dessa… och på den vägen är det. Vi får låna ruinen en timme på onsdagen 2/7 (16-17) för att hålla ett TeachMeet. Eftersom jag inte ror iland en så’n här grej själv så är jag så himla glad att Marie Andersson och Per Falk är med mig! Det kommer att bli hur bra som helst…OM det kommer några lärare. Så…snälla söta nätverk: hjälp min sprida intresseanmälan: https://docs.google.com/forms/d/1zHgXZvKblFj1R3aKwvBRhVS2JPCeJtYpRV0VbCJ9Mns/viewform

Varmt varmt välkomna!

Det är så roligt att vara jag…Men…

På bussen in till stan idag hade jag sällskap med an gammal vän som också är lärare. Jag berättade att jag skulle till ”Framtidsmässan” hela dagen och han utbrast spontant: ”Det måste vara kul att vara du!” Han satte fingret på hur jag känner det! Jag tycker verkligen att jag har ett riktigt roligt jobb  (matte/NO/teknik-lärare på högstadiet) och jag har dessutom förmånen att få åka på en hel del mässor/konferenser och andra liknande event som ger mig fantastisk fortbildning och nytändning. Under vårterminen har jag deltagit i: FLIT- Förändring och lärande med IT(Ett forskningsbaserat utvecklingsarbete med grundskolorna i Kista i samarbete med KTH), Farkosttekniks programkollegium (KTH), Ateas programför deltagarna på deras BETT-mässa, En del av DIU:s program på BETT-mässan, BETT-mässan, Mitt Lärande i Sundsvall, Nätbaserat lärande för högre utbildning, 21st century learning designkurs, Skolsnack Garageradio, Framtidens Läromedel i Lund, Samråd om IT i matematiklyftet på Skolverket Edcamp Nacka Framtidens Lärande Teachmeet framlar och Framtidsmässan

Jag är förstås smickrad att få vara del av allt detta och det ger mig massor. (Är det någon som får ihop sina 104 fortbildningstimmar så är det jag.)

 

Men…

 

Det slog mig när jag kom till en av konferenserna för ett par veckor sedan.

Det börjar som vanligt, jag går in, hälsar å folk i ”incheckningen”, kramar om någon i en monter, säger hej till någon IT-pedagog, frågar hur det är med hens barn, kommenterar senaste filmen hen lagt ut, -bra grej! Går ett par steg längre in i myllret, stöter ihop med någon jag inte sett sedan London (BETT) i januari, jag traskar vidare kramar om och hälsar på folk här och där. Många av dessa är numera mina vänner. Jag sitter eller står i en panel, med andra som jag stått i någon annan panel med tidigare. Vi tycker lika om allt i denna ankdamm. Jag säger till de jag träffar att de gör bra grejer, jag får höra det samma från dem. Vi utvecklas tillsammans, det har hänt saker under de åren jag varit med. Det är förstås fantastiskt roligt och givande och jag skulle inte vilja vara utan en sekund av det. Kruxet är ju att jag märker att jag växer och lär mig så mycket av att vara i dessa sammanhang och jag önskar att fler fick känna som jag. Hur ska vi ordna det? För hur det än är med reformer, det är bara läraren i klassrummet som kan påverka eleven.

 

Så…Hur får vi lärare att ta tills sig ny forskning, att förändra sina metoder, att utvecklas i sin profession, att se på sin egen undervisning och vilja växa, att hela tiden bli bättre och bättre för att eleven sen i sin tur ska bli bättre? För det är ju så, att det inte spelar någon roll vad utbildningsministern säger och lovar, vad som står i allt material från Skolverket, vad huvudmannen vill med sin kvalitetssäkring och hur rektor på skolan fördelar arbetet, för att det ska bli någon skillnad för eleven så vill det till att läraren vill förändras.

2014-04-22_1901

en mattelektion

Jag kommer till klassrummet ett par minuter innan lektionen börjar.
Tänder ett ljus och startar spellistan ”bistrojazz” i högtalarna på soft volym.
Eleverna droppar in.
När lektionen börjar frågar jag dem om hur de klarat sommartidsomställningen och lita annat småprat.
Vi repeterar vad vi gjorde förra lektionen.
Jag kopplar dagens lärandemål för lektionen till LGR11:s centrala innehåll och till pratar lite om förmågan ”kommunikation” och talad matematik.
Jag visar Gapminder för eleverna och vi testar olika inställningar tillsammans. Jag förklarar hur man kan spåra, klicka, föra musen över och ändra i programmet.
så långt vid tavlan/projektorduken
Eleverna jobbar enskilt vid sina datorer i Gapminder. De samtalar med de de sitter närmast och ibland upptäcker någon något så intressant att fler måste gå dit och kolla. De ändrar parametrar, googlar länder, letar fakta, kopplar matematiken till vad de lärt sig i andra ämnen och pratar massor av matte.
Jag går runt, utmanar, förklarar, diskuterar och sätter matteord på deras upptäckter.
Några gör någon uppgift i boken.
Sen samling i helklass igen, ögonen mot tavlan/projektorduken.
Vi gör en matte-tänk-uppgift tillsammans. Alla tänker själva först, sen pratar vi om det. Vi gör några av bokens uppgifter tillsammans.
Eleverna diskuterar två och två först.
Någon elev känner för att visa hur hen tänkt framme vid tavlan/projektorduken.
Jag förklarar vad de har för läxa (i detta fall att visa Gapminder för någon i famlijen)
Eleverna gör en ”exit-ticket” om vad de lärt sig idag, via Socrative.
Sen är lektionen redan slut.
Tänk vad 85 minuter matte går fort!

P.S Hur kan man hävda att man bara kan ha 40 minuters-lektioner i matte för att eleverna tröttnar annars?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 79 andra följare