LGR11 – min viktigaste bok

Så är det verkligen. Jag måste slå ett slag för denna fina bok. Igår ägnade jag några timmar åt att leta efter digital kompetens i LGR11 till boken jag skriver med dr Fleischer. Jag hittade massor! Det är så häftigt att läsa denna bok samt kommentarmaterialet till den. Jag blir faktiskt förtjust och hyser stort förtroende för de som jobbat fram denna.

När jag ibland får komma ut och provocera på temat ”Jobba smart- att vara en bra lärare utan att jobba ihjäl sig” brukar jag alltid påtala att en av grunderna för att lyckas med det är att kunna sina styrdokument nästan utantill då detta ger mig mod att välja bort: ”det här har vi ju alltid gjort”, ”boken säger ju..” samt ” jag tycker nog ändå att…” o.s.v.

Nåväl, lyd nu min uppmaning: Läs LGR11, den är knappt 300 sidor och du har klarat mycket mer avancerad litteratur när du studerade till lärare. stirra dig inte blind på det centrala innehållet utan läs syftet för ämnet noggrant istället. Försök se kopplingar mellan förmågor/centralt innehåll i olika ämnen för att kunna göra smarta ämnesintegrerade lösningar.

Jag har tidigare gjort två sammanställningar, en om alla ämnens centrala innehåll för 7-9 och en där alla ämnens förmågor finns med.

 

LGR11 - förmågor

Studieteknik, Astronomi och forskning

I somras blev jag introducerad till Håkan Fleischers SITRA-modell, en studietekniks-modell för högskolestudenter och jag tänkte direkt att det är synd att de ska behöva vänta så länge som till högskolan med att lära sig en modell för hur man kan studera effektivt. Håkan bygger sin modell SITRA på SQ3R. Läs med om SITRA här.

Jag brinner för att låta mina elever bli ”självgående” och att ”lära att lära” tycker jag är den viktigaste av EU:s åtta nyckelkompetenser för ett livslångt lärande.

Mina elever går i ju i 9:an och jag vill skicka med dem så mycket som möjligt till gymnasiet. När vi (eleverna och jag) tillsammans planerade året/terminen frågade jag om de var intresserade av att prova en modell för studieteknik och eleverna var mycket positivt inställda till det. Jag ansåg att det passade bra att köra detta parallellt med att de skulle lära sig om astronomi i fysiken eftersom det finns mycket att läsa in och svårt att jobba laborativt.

Sagt och gjort. När vi kom till höstterminens fysik-pass var det dags att testa detta på riktigt. Tanken från början var faktiskt att Håkan själv skulle komma och dra sin modell för klassen men vi lyckades inte tajma ihop det riktigt. Lösningen var att jag ringde upp Håkan och kollade igenom att jag uppfattat modellen korrekt och sen spelade Håkan in en hälsning till mina elever på film som jag kunde visa upp. Eleverna kände sig väldigt speciella som fick denna hälsning. Tänk så lite som behövs!

Jag gick igenom hur denna studietekniks-modell fungerar samt vilka förutsättningar som gällde just för deras klass med vilka lektioner de hade till sitt förfogande samt när jag tänkte hålla föreläsning för dem och hur den skulle gå till. Jag håller väldigt sällan föreläsning en hel lektion för mina elever men det ingick i studieteknik-övningen nu tänkte jag och förberedde två olika astronomi-föreläsningar, den första med stödord utskrivna i bilderna, den andra med färre stödord och mer foton. Jag förberedde eleverna på att de skulle få åhörarkopior att anteckna på eller, för de som valt att anteckna med penna i Onenote, bildspelet som fil. Föreläsningarna var av typen envägskommunikation med frågor enbart på slutet, allt för att öva ett annat sätt än de tidigare varit utsatta för. Vi började med att eleverna fyllde på astronomi-kapitlet i boken med bra filmer som visar olika astronomiska fenomen. Mina elever har ju en interaktiv bok från Gleerups så de kan dela med sig filmer de hittat med varandra i själva boken.

Hur gick det då?

Att få eleverna att skriva planeringar var en uppförsbacke…men jag var mentalt förberedd. Jag ställde jättehöga krav på deras planeringar, de skulle ha en plan för vad de skulle göra på vilken lektion, vilka eftermiddagar de skulle ge sig själv läxa på och exakt vilka sidor de skulle jobba med, exakt när. Det var många av eleverna som tyckte att det var jobbigt och de vill helst skriva saker som ”läsa vidare” ,”plugga på” och liknande. De flesta eleverna köpte dock argumentet att det det är skönt att veta när man är klar med dagens uppgift och att man med gott samvete, i trygg förvissning o att hinna med allt kan gå vidare och göra något annat. En del av mina elever är ju stressade över skolarbetet och jag såg här min chans att ge dem en metod för att känna sig lediga ibland.

De eleverna som behövde mer stöd i arbetet med sin planering fick denna mall och jag hjälpte till med frågor om hur deras veckor ser ut, när proven infaller i de andra ämnena osv.

schema

En av eleverna gjorde en betydligt snyggare planering, analogt…

plan

Och sen då…?

Jo när eleverna väl gjort sin planering och vi är igång hör jag elever spontant säga saker som: ”Men det är ju jätteskönt, Helena, jag vet ju precis vad jag ska göra på lektionen”, ”Vet du hur skönt det var igår? När jag insåg att jag var klar med det jag gett mig själv i läxa och kunde gå ut och spela fotboll istället?” ”Helena! Ska du snacka mycket, eller kan vi sätta igång och börja jobba direkt?”

Min upplevelse av dessa ”eget arbete”-lektionerna då? Jo…helt fantastiska faktiskt. Jag startade varje ”eget arbete”-lektion med ett hej och välkommen och sen dirigerade jag ut att t.ex ”I klassrummet har vi mummel-nivå, här sitter de som vill kunna viskandes fråga någon kompis om något” och ”I grupprummet sitter de som vill ha helt knäpptyst och i korridoren sitter de som planerat in att jobba tillsammans med någon annan under lektionstid” Lektionerna avslutades med en ”tumme upp, åt sidan eller ner” om hur det funkat. Det var inte någon som gjorde ”tumme ner” på någon lektion. Eleverna uppmanades ibland att utvärdera sin planering och göra förändringar i den då jag försökte trycka på att det var viktigt att den var realistisk.

En väldigt häftig sak som hände var den vikarie-rapport jag fick när jag varit borta och föreläst på Skoldagarna i Malmö en dag:

vikarie

Stolt som en tupp! Det var ju dit jag ville!

Eleverna fick svara på några frågor i en enkät om hur det varit att jobba på det här sättet. Här är några svar:

”Tror jag kommer fortsätta att använda SITRA-systemet i andra ämnen och i gymnasiet. Jag lärde mig
bra med det. Även klassisk musik kommer jag fortsätta använda.”

”följa schemat och att jobba som vi gjort, syna, ta in information, repetera osv. funkade jättebra och var
ett bra sätt att plugga på.”

”Just i min planering så kunde jag inte plugga alla gånger på grund av sporter eller andra saker. Så
jag måste tänka på det när jag planerar igen”

”Jag vill säga att SITRA-modellen har varit väldigt genomtänkt och välplanerad, det blir inte alls stressigt
om man följer sin planering. Jag tänker göra denna modell med andra ämnen också eftersom man lär
sig så mycket mer och kommer ihåg mycket mer.”

Länk till min presentation om studieteknik finns här

Vill du läsa om mer om modellen säger envisa rykten att det kommer en bok till hösten…sitra-bok

Jag fick en bok

När jag var på Natur och kultur härom veckan fick jag frågan om det var någon bok jag ville ha och då jag sett Daniel Barkers bok nere i entrén bad jag om den.

flipped_classroom_bok

Det är en liten behändig bok som nästan får plats i fickan. Häftig känsla att få läsa något Daniel skrivit. Jag hade väntat mig en bok om Flippat Klassrum men fick en bok om en personlig resa, en fin berättelse om en lärares utveckling och vilja att utvecklas, en historia om en lärare som hela tiden har sina elevers bästa för ögonen och som är villig att förändras. En fin, fantastisk bok om hur alla lärare borde vara. Stanna i skolan  Daniel och fortsätt berätta om hur du gör, för du gör det så bra!

 

 

länk till pressmeddelandet om boken

 

#EnVecka på twitter

Det var Daniel Barker som började och sen fick jag överta stafettpinnen. Jag har nu under en veckas tid skrivit ned nästan allt jag gjort i min lärarvardag på Twitter under hashtaggen #EnVecka. Det har varit oerhört intressant att formulera mina olika arbetsuppgifter och jag tycker det gett mig en hel del när det gäller distans och reflektion. Jag inser att min vecka inte är representativ för lärarsverige men för mig är det representativ. Det har varit en del frustration över teknik som inte funkar ögonblickligen, en del utmaningar med elever som inte förstår, många möten och många samtal med kollegor men också med mina vänner i det utökade kollegiet. Ett seminarium på Skolverket där jag var för att lyssna på forskning om 1:1 och en pedagogisk pub. Handledning av mattelyft, samverkansmöte mellan fack och arbetsgivare på skolan, möte på kommunen och framförallt många fina lektioner med kloka elever. Väldigt lite tid utanför kontorstid ägnas åt jobbet, eventuell förtroendearbetstid hänger jag twitter.

Nedan är ett utdrag från veckans tweets (äldst underst):

 

Möten och människor på bokmässan

Jag blev ombedd att skriva ner mina reflektioner om bokmässan i ett inlägg för Lärarnas Riksförbunds räkning.

resultatet finner ni här:

http://lrbloggar.se/detdigitalaklassrummet/moten-och-manniskor-pa-bokmassan-2014/

 

Att fotograferas

Jag har haft en hemlig ”bucketlist” och en tänkt utveckling vart jag vill i min utveckling och just nu tycker jag att jag uppnått allt på den. (Jag lovar att jag kommer komma på fler utvecklingsområden om ett tag…) Den enda lilla detaljen som var kvar var att bli fotograferad av Kristina Alexandersson. Hon är en enormt skicklig fotograf och hennes bilder är sagolikt vackra, hon har dessutom tagit foton av mina kloka förebilder. Men inte mig ännu…Eftersom jag någonstans ser 2014 som ett år då jag jobbar med mot provokation och att ta plats än att vara ödmjuk tänkte jag att det var bäst att erkänna:

2014-09-30_0818

Vi stämde möte på bokmässan dagen därpå i entrén. Då jag precis innan hade druckit kaffe med Håkan Fleischer, och han också är intresserad av fotografering, hängde han på. Vi möttes och Kristina hade någon idé om att det fanns ett bra garage att fota i straxt bredvid så vi promenerade iväg. Jag är INTE bekväm i att fotograferas, jag står helst bakom kameran men då jag sett Kristinas bilder tidigare kunde jag ju lita på att hon kan sin sak. Sagt och gjort, med hög tillit lät jag henne rufsa mig i håret, vrida, vända, säga åt mig hur hakan, blicken, pannan och munnen skulle vara. Helt i händerna på en annan människa, ovanlig känsla för mig, ändå fullständigt trygg med Kristina.

Hela upplevelsen får mig att tänka på skickliga pedagoger och lärare. Det finns så mycket som är lika i Kristinas sätt att instruera mig och hur en skicklig lärare gör med sina elever. Vi känner inte varandra egentligen Kristina och jag, vi ses ju på Twitter, Facebook och en del konferenser men jag känner ju ett stort förtroende för henne som person, som yrkeskvinna. Parallellen jag drar till läraryrket är ju den att jag som lärare inte behöver vara direkt privat med mina elever så länge de litar på mig som lärare och känner ett förtroende för mig. Vi har samma målbild jag och Kristina med fotograferingen, att det ska tas minst ett bra foto på mig. För mig är målet ungefär så diffust, för Kristina, som är den kunniga här är det förmodligen mer konkretiserat. Där känner jag också likheten med läraryrket där jag som lärare har en mycket tydligare målbild för eleven än vad eleven har, detta för att det är jag som vet vad man kan lägga i ett mål i form av förmågor, färdigheter och insikter. Kristina har alltså en tydlig målbild vart hon vill med fotot och i hennes tydlighet blir jag trygg. Hon styr mig med små steg dit hon vill hela tiden med uppmuntrande ord. Hon säger också till om jag gör bra grejer som t.ex. ”behåll den blicken”. Att jag börjar tänka på formativ bedömning här har väl alla redan listat ut. Den skicklige läraren som bekräftar vad eleven gör, var hen befinner sig, talar om när något görs på rätt sätt samt talar om, i små steg hur eleven ska komma närmre målet, hela tiden uppmuntrande och hela tiden med ett tydligt ansvarstagande för situationen.

Jag tänker att om Kristina kan få mig bekväm i en foto-situation, (där jag dessutom inte fick le!) då borde det gå att få vilken elev som helst trygg på mattelektionerna med samma professionella, personliga, tydliga angreppssätt. Tack igen Kristina för en på många sätt givande morgonträff.

Titta gärna in på Kristinas sida om samma tillfälle eller när hon skrev om mig och Håkan

och bilderna…

25092014-DSC_0783 25092014-Helena

 

 

 

 

Matematik och valet 2014

I våras skulle vi läst om statistik och om olika diagramtyper i matematiken men då jag redan visste att det skulle bli riksdagsval till hösten valde jag att skjuta lite på just den uppgiften.

Nå, valet gick av stapeln och hela veckan efter hade vi lagt in i planeringen att jobba med just valet på mattelektionerna.

Jag visade på olika ställen med valresultat på nätet:

http://www.val.se/samt http://skolval2014.se/ och när eleverna fritt fick jobba med dessa sidor väcktes många frågor.

Eleverna jobbade parvis och skulle först och främst komma fram till en gemensam frågeställning.

Exempel på frågor som de valde att ställa var:

  • Hur hade valresultatet blivit om alla som inte röstade alls hade röstat på ett visst parti?
  • Hur hade det parlamentariska läget sett ut efter valet om man slagit ihop rösterna från ungdomarna (skolvalet) och de vuxnas röster?
  • Om alla i landet hade röstat som valkretsarna i Fisksätra och Solsidan (båda i Nacka) hur hade fördelningen då sett ut?
  • Om alla hade röstat som i Klippan, hur hade mandatfördelningen då sett ut?

När eleverna väl formulerat frågan blev det mycket räkna! När de räknat klart  valde många att presentera sina svar i ett diagram och då jobbade de i Excel.

Jag tycker att det blev en bra vecka, det blev väldigt mycket matte-diskussioner och dessutom en del demokrati-frågor. Eleverna tvingades omsätta sina kunskaper i praktiken och som vanligt när det är någon mer verklighetsanknuten matteuppgift är det inte någon som ger upp.valet

 

 

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 89 andra följare