Möten och människor på bokmässan

Jag blev ombedd att skriva ner mina reflektioner om bokmässan i ett inlägg för Lärarnas Riksförbunds räkning.

resultatet finner ni här:

http://lrbloggar.se/detdigitalaklassrummet/moten-och-manniskor-pa-bokmassan-2014/

 

Att fotograferas

Jag har haft en hemlig ”bucketlist” och en tänkt utveckling vart jag vill i min utveckling och just nu tycker jag att jag uppnått allt på den. (Jag lovar att jag kommer komma på fler utvecklingsområden om ett tag…) Den enda lilla detaljen som var kvar var att bli fotograferad av Kristina Alexandersson. Hon är en enormt skicklig fotograf och hennes bilder är sagolikt vackra, hon har dessutom tagit foton av mina kloka förebilder. Men inte mig ännu…Eftersom jag någonstans ser 2014 som ett år då jag jobbar med mot provokation och att ta plats än att vara ödmjuk tänkte jag att det var bäst att erkänna:

2014-09-30_0818

Vi stämde möte på bokmässan dagen därpå i entrén. Då jag precis innan hade druckit kaffe med Håkan Fleischer, och han också är intresserad av fotografering, hängde han på. Vi möttes och Kristina hade någon idé om att det fanns ett bra garage att fota i straxt bredvid så vi promenerade iväg. Jag är INTE bekväm i att fotograferas, jag står helst bakom kameran men då jag sett Kristinas bilder tidigare kunde jag ju lita på att hon kan sin sak. Sagt och gjort, med hög tillit lät jag henne rufsa mig i håret, vrida, vända, säga åt mig hur hakan, blicken, pannan och munnen skulle vara. Helt i händerna på en annan människa, ovanlig känsla för mig, ändå fullständigt trygg med Kristina.

Hela upplevelsen får mig att tänka på skickliga pedagoger och lärare. Det finns så mycket som är lika i Kristinas sätt att instruera mig och hur en skicklig lärare gör med sina elever. Vi känner inte varandra egentligen Kristina och jag, vi ses ju på Twitter, Facebook och en del konferenser men jag känner ju ett stort förtroende för henne som person, som yrkeskvinna. Parallellen jag drar till läraryrket är ju den att jag som lärare inte behöver vara direkt privat med mina elever så länge de litar på mig som lärare och känner ett förtroende för mig. Vi har samma målbild jag och Kristina med fotograferingen, att det ska tas minst ett bra foto på mig. För mig är målet ungefär så diffust, för Kristina, som är den kunniga här är det förmodligen mer konkretiserat. Där känner jag också likheten med läraryrket där jag som lärare har en mycket tydligare målbild för eleven än vad eleven har, detta för att det är jag som vet vad man kan lägga i ett mål i form av förmågor, färdigheter och insikter. Kristina har alltså en tydlig målbild vart hon vill med fotot och i hennes tydlighet blir jag trygg. Hon styr mig med små steg dit hon vill hela tiden med uppmuntrande ord. Hon säger också till om jag gör bra grejer som t.ex. ”behåll den blicken”. Att jag börjar tänka på formativ bedömning här har väl alla redan listat ut. Den skicklige läraren som bekräftar vad eleven gör, var hen befinner sig, talar om när något görs på rätt sätt samt talar om, i små steg hur eleven ska komma närmre målet, hela tiden uppmuntrande och hela tiden med ett tydligt ansvarstagande för situationen.

Jag tänker att om Kristina kan få mig bekväm i en foto-situation, (där jag dessutom inte fick le!) då borde det gå att få vilken elev som helst trygg på mattelektionerna med samma professionella, personliga, tydliga angreppssätt. Tack igen Kristina för en på många sätt givande morgonträff.

Titta gärna in på Kristinas sida om samma tillfälle eller när hon skrev om mig och Håkan

och bilderna…

25092014-DSC_0783 25092014-Helena

 

 

 

 

Matematik och valet 2014

I våras skulle vi läst om statistik och om olika diagramtyper i matematiken men då jag redan visste att det skulle bli riksdagsval till hösten valde jag att skjuta lite på just den uppgiften.

Nå, valet gick av stapeln och hela veckan efter hade vi lagt in i planeringen att jobba med just valet på mattelektionerna.

Jag visade på olika ställen med valresultat på nätet:

http://www.val.se/samt http://skolval2014.se/ och när eleverna fritt fick jobba med dessa sidor väcktes många frågor.

Eleverna jobbade parvis och skulle först och främst komma fram till en gemensam frågeställning.

Exempel på frågor som de valde att ställa var:

  • Hur hade valresultatet blivit om alla som inte röstade alls hade röstat på ett visst parti?
  • Hur hade det parlamentariska läget sett ut efter valet om man slagit ihop rösterna från ungdomarna (skolvalet) och de vuxnas röster?
  • Om alla i landet hade röstat som valkretsarna i Fisksätra och Solsidan (båda i Nacka) hur hade fördelningen då sett ut?
  • Om alla hade röstat som i Klippan, hur hade mandatfördelningen då sett ut?

När eleverna väl formulerat frågan blev det mycket räkna! När de räknat klart  valde många att presentera sina svar i ett diagram och då jobbade de i Excel.

Jag tycker att det blev en bra vecka, det blev väldigt mycket matte-diskussioner och dessutom en del demokrati-frågor. Eleverna tvingades omsätta sina kunskaper i praktiken och som vanligt när det är någon mer verklighetsanknuten matteuppgift är det inte någon som ger upp.valet

 

 

 

statusuppdatering

Elever:

Jag undervisar nu två 9:or i matte, fysik, kemi, biologi och teknik. Dessa elever har jag haft sedan de började sjuan och vi har tagit oss an LGR11 tillsammans. Dessa elever har haft sina 1:1-datorer sedan 1-an eller åtminstone 4-an vilket märks på deras sätt att använda den i skolarbetet. Nyhetens behag hade redan lagt sig när de kom till mig på högstadiet och vi har kunnat koncentrera oss på att använda verktyget istället för att sätt upp regler runt det.

Jag har aldrig varit med om en så lugn hösterminsstart. Det är fantastiskt när relationen redan är byggd, när arbetssättet är satt och vi ser fram emot ett roligt sista år tillsammans. I början av september kommer det upp filmer om ena klassens hälso-sida på skolverkets webb. Det ser vi fram emot.

 

Utveckling:

Jag gillar att utvecklas. Jag har ju faktiskt snart varit lärare i 15 år och jag har inför varje läsår satt upp något utvecklingsmål för mig själv, rent professionellt alltså. I början var det mål som att ha friare laborationer i NO:n, gå ifrån matte boken mer osv. Ett ordentligt mål varje år har funkat för mig, jag bestämde mig tidigt för att inte omfamna allt på en gång utan ta en sak i taget. När jag sen t.ex. laborerat friare i ett helt läsår så sätter sig det arbetssättet i ”ryggmärgen” och jag kan ta till mig något nytt näsa år.

Jag har inte helt bestämt vad detta läsår mål ska vara… Jag har en tanke om att ännu tydligare förbereda mina elever för ”livet efter grundskolan” något om studieteknik kanske? Har du något annat förslag mottages det med glädje i kommentarsfältet!

 

Utanför skolan:

Ja… jag pysslar med en del saker som gäller skola även utanför mitt ordinarie jobb. Under de två senaste läsåren har jag studerat ”teknik för lärare 7-9, 456 hp” på KTH och dessutom far jag runt i landet och försöker inspirera andra att använda digitala verktyg/träna elever i nutidens förmågor.

I början av sommaren fick jag en fråga om jag ville vara med och skriva en bok om ”hur man lyckas med 1:1 i klassrummet” tillsammans med Håkan Fleischer. (se mer om det i inlägget Teori och praktik)

Sagt och gjort, vi har varit i kontakt med några förlag och nu håller vi på och skriver litegrann. (det arbetet kan ni följa på www.stretchadkunskap.se)

Så årets utvecklingsprojekt vid sidan om klassrummet är att äntligen på riktigt formulera framgångsfaktorer i ett 1:1-klassrum, något som jag längtat efter länge. Det är fantastiskt att sitta och prata om dessa saker med någon annan, lika nödigt intresserad av elevers lärande i en uppkopplad värld, som jag.

 

Matematiklyftet:

Vi körde igång mattelyftet på min skola. Jag halkade in på handledare-uppdraget på ett bananskal minst sagt och handleder nu tre grupper: 1-3, 4-6 och 7-9. Det känns som en väldigt spännande utmaning att få axla rollen som samtalsledare och att hålla inne med egna åsikter för att istället lyfta deltagarnas. Jag är ödmjuk inför uppgiften, den kommer att utveckla mig. När man blir handledare ingår det handledare-utbildning på högskolan. Jag hör till Stockholms Universitet och ser fram emot att befinna mig i den akademiska miljön som jag trivs bra i vid sidan av klassrummet. Jag ser också fram emot bra, intressant och nyttiga diskussioner om matematikundervisning i de olika grupperna.

 

Förstelärare:

Så blev jag (efter lite kringelikrokar) faktiskt utnämnd till förstelärare i Nacka kommunala skolor. Än så länge är inte uppdraget helt spikat men jag hoppas att det blir kul, jag hoppas att det någonstans ingår samverkan med andra lärare, det blir nämligen roligare och bättre då. Jag har förstås en hel del åsikter om förstelärarreformen men de delar jag inte här. Här skriver jag: Om försteläraruppdraget ger mig möjlighet att tillsammans med andra utveckla Nackas skolor så tycker jag att det ska bli kul.

Se språket i ämnet

Under sommaren hade jag förmånen att få läsa manuset till en bok som i dagarna är färdigtryckt och utkommer på lärarförlaget. Jag fick inte betalt men jag blev lovad en av de tryckta böckerna när de väl är klara. I mailet med frågan om jag ville läsa stod det: ”Du behöver inte vara insatt i de språk-och kunskapsutvecklande arbetssätten, men gärna lite nyfiken!” Tänk, det stämmer ju precis på mig tänkte jag. Jag är just det, nyfiken, på allt som har med skola att göra men jag är inte insatt i språkutvecklande arbetssätt även om många av mina vänner i det utvidgade kollegiet är riktiga proffs på det.
Jag kastar mig över manuset och läser med glädje om övergripande organisationer, konkreta klassrum-idéer och forskningen bakom. Det är ju just det som gör det hela så spännande med skolutveckling över huvud taget, att forskning, huvudman och den enskilde läraren måste samverka för att det verkligen ska bli skillnad för eleven.
Jag slås av ödmjukheten och kärleken till eleverna som skiner igenom i alla berättelser. Texterna är lagom långa, ett kapitel går snabbt att läsa och jag tar med mig något från varje del i boken. Tack Anna för den kloka, fina inledningen som förberedde mig på resten av boken, tack Tierp kommun för att ni delar med er om hur ni organiserat för språkinlärning, tack Maaike för begrepp som ämnesspråk, tack Östra skolan som får mig peppad att ta en till diskussion med samarbete mellan mig som NO-lärare och elevernas svensklärare, tack Inger som öppnade ögonen för att det finns ”snedfördelade ord”, tack Navet för att ni får mig att inse att NO-begreppen kan behöva förklaras även för elever med svenska som modersmål, tack Tamar för att du inspirerar mig att samverka mer med studiehandledarna, tack SPRI för tankar runt integration, tack Anna för exempel på hur viktig en verklig publik kan vara, tack David för konkreta tips i matematikämnet, tack Madeleine som gör mig uppmärksam på mångkulturella fallgropar i matematiken, tack Michael för tips till mig som tekniklärare, tack Mikael för bild om utvecklingszon respektive uttråkningszon, tack Ing-Marie för tankar runt dyslexi, tack Cilla för att du är en förebild för alla skolbibliotekarier, tack Karin och Sten för att jag än en gång blir övertygad att när elever ser att något är på riktigt, då lär de sig mer och har roligt.
Jag kan inte tänka mig någon som inte har nytta av att läsa den här boken.image

elever som ärtväxter

 

Jag är ute i mitt trädgårdsland för att ge sockerärtorna och vaxbönorna lite stöd, det var på tiden… Då slås jag över likheterna mellan ärtväxter och elever. (och för er som inte gillar metaforer och folk som beskriver i bilder: sluta läs här)

artor

grobarhet

Ärtor ska inte sås ute för tidigt, risken är att de inte alls gror då. Om de förkultiveras inomhus brukar de sätta en förskräcklig fart, det redan tidigt på året men man ska inte förledas att tro att de är mogna för utplantering i ordinarie trädgårdsland för att de redan är höga och ståtliga, ärtor tål inte frost och kyla, även om de fått en bra start.

väl ute i landet

Egentligen bryr sig inte ärtorna om hur trädgårdslandet ser ut, det viktiga är att det finns plats att breda ut sig på, att det är tillräckligt djupt för att bevara fukten i jorden, att jorden är någorlunda näringsrik och att trädgårdsmästarens jobb underlättas så mycket det går, det måste vara lätt att komma åt med vattenkannan, ogräsrensningen och senare uppbindningen.

jorden

Ärtorna behöver dock jord, det funkar säkert med fiberull och näringslösning, sand och gräsklipp och sånt också men jord som underhålls på rätt sätt är nog bättre ur ett hållbarhetsperspektiv, jord som i grund och botten består av en stadig blandning av vattenhållande lera och snabbtorkande, strukturgivande sand, blandat med kompost, fin trädgårdskompost av förmultnade växtdelar i ett evigt kretslopp.

sol

Det räcker inte med jord och vatten dock. För att ärtorna ska växa och bära frukt krävs sol och ljus. Man kan stirra sig blind på näringstillsatser, förkultiverings-strategier och jordtemperatur. Utan sol kommer det inte bli några ärtor. Glöm inte det.

uppbindning

Man kan välja på två sätt när det gäller uppbindningen. Det ena är att man helt sonika har bestämt var stöden ska stå och planterar sina ärtor efter det. Det andra sättet är att plantera sina ärtor och se var de kommer upp, se var det behövs mest stöd, ställa det där, kanske kan två extra taniga ärtor i behov av extra stöd dela på ett, från varsitt håll kanske och på så sätt växa mer mot mitten? Den kloke trädgårdsmästaren märker att några ärtplantor hittar stöd i varandra och drar iväg i höjd, liksom stöttade av varandra. Att i det läget försöka dela på dessa är onödigt, de riskerar att gå av genom den tuffa behandlingen, det är bättre att bara erbjuda plats runtom då de kanske vill gå åt varsitt håll för att utvecklas vidare. En del plantor har redan hittat andra stöd att klättra mot när trädgårdsmästaren kommer med sina, det enda trädgårdsmästaren behöver göra med dessa plantor är att fortsätta vattna och pyssla med dem och se till att de fortsätter sträva uppåt, kanske bygga ut stödet plantan hittat i staketet?

olika arter

Kan man blanda olika sorters ärtor och odla dessa i samma pallkrage? Hör du hur dum frågan låter? Det är klart att man kan, alla ärtsorter behöver samma sak d.v.s vatten, stöd och omvårdnad, det spelar ju ingen större roll om det visar sig att det är gula eller violetta bönor när väl frukten kommer, eller om det är en sort med tidig skörd typ sockerärtor.

blomning och frukt

Alla ärtväxter blommar, det är en förutsättning för att det ska bli frukt, en del blommar mer tydligt som rosenbönan, eller för all del luktärten, en del blommar mer tillbakadraget som t.ex sockerärtan. Efter blomningen blir det om pollinering skett ärtskidor längs stjälken. En del plantor kan må bra av att man plockar av ärtskidorna efter hand, det triggar den att sätta nya blommor och därmed ännu mera skörd. En del behöver inte den uppmuntran, man får helt enkelt lära sig genom studier och erfarenhet vad som passar bäst för just ens egna plantor. Som sagt, en del plantor kommer att leverera sin frukt tidigare än andra, då är det en utmaning att hålla kvar dem och hela tiden plocka av frukten så att sockerärtorna inte blir stora, bulliga och träiga.

höst

När skörden är över och alla plantor har plockats på sin frukt då fortsätter bladen och stjälken att göra nytta, nu genom att bli ett jordförbättringsmedel då man myllar ner de torra bladen i landet. Just ärtor har ju också den fantastiska egenskapen att de medan de växer i landet binder kväve vid sina rötter, något som är väldigt nyttigt för kommande odlingsår i pallkragen.

 

 

Teori och praktik

Jag har och har haft den fina förmånen att träffa en hel del skolforskare de senaste åren. Jag är en nyfiken person och jag säger ja till det mesta vilket inneburit att jag haft fler forskare på besök i mitt klassrum då de velat titta på elevers användning av datorer och digitala verktyg. Jag har också, som många av er känner till, förmånen att bli inbjuden som talare på en del konferenser där också olika forskare deltar. Under mina yrkesverksamma år har jag dessutom fortbildat mig via Uppsala Universitet, Stockholms Universitet och nu senast Kungliga Tekniska Högskolan. Allt detta sammanlagt gör att jag har haft chansen att möta många trevliga, kloka forskare och jag tycker att det utvecklar mig. Jag blir nyfiken och triggad av att höra om vad de sysslar med på sitt jobb, hur deras frågeställningar lyder och vad de i sin tur varit på för konferenser med andra forskare.

 

När jag skrev mitt blogginlägg som heter ”hur vi lärare tar oss an digitala verktyg”-trappan för drygt två år sedan så erkänner jag villigt att jag inte hade den blekaste aning om hur jag skulle komma vidare i min egna trappa. Jag kunde inte se nästa steg, jag visste bara att jag vill uppåt hela tiden. Jag visste också att jag vill vara kvar som lärare och som ni ju alla vet är det en hel del eldsjälar som byter yrke och börjar syssla med något annat.

Nåväl, när jag nu tittar tillbaka skulle jag kanske kunna se att steg 7 i trappan är att ännu tydligare koppla sin egen praktik till rådande forskning. Jag har gjort ett försök tidigare i artikeln på Skolporten och blogg inlägget ”roligare NO och teknik med IT

 

Mitt nästa projekt är nog att skriva en bok… grejen är nämligen den att jag i min nyfikenhet kastade mig över Håkan Fleischer doktorsavhandling (länk till avhandlingen )när den kom eftersom den behandlar 1:1-satsninagr och 1:1-satsningar intresserar mig. Fleischer påpekar en del risker och fallgropar med datorer och digitalisering även om han i grund och botten tycker att digitaliseringen av svensk skola är nödvändig (se hans blogginlägg )

I maj lyssnade jag på en föreläsning med Fleischer, i Norrtälje, och den var lite kritisk mot en del saker som sker med datorer i svenska klassrum. Grejen är ju att jag också vet att det är så men jag upplever att jag nu hittat ett sätt i mitt klassrum där jag inte trillar i dessa fallgropar. Jag vill ju berätta om detta för hela landet. Jag hade ju förmånen att få prata om att ”Jobba smart-att vara en bra lärare utan att jobba ihjäl sig” under SETT-dagarna (länk) vilket jag upplever är en följd av 1:1-satsningen i mitt klassrum. Jag upplever verkligen att digitaliseringen har underlättat både för mig som lärare, för individualiseringen, det kompensatoriska, motivationen, samarbetet i och utanför klassrummet, arbetsron i klassrummet och också för kunskaperna hos eleverna, själva inlärningen alltså. Som sagt jag vill berätta för alla om detta för jag upplever ett otroligt lyft och jag tycker det är viktigt att alla 1:1-satsningar blir bra, att alla elever får ta del av allt det bra med Internet och datorer. Såå…alltså en bok… där Håkan Fleischer står för teorin… och jag står för praktiken… jag tror att det kommer bli sjukt utvecklande för både dr Fleischer och mig…

 

En annan idé är att jag skulle vilja sammanföra fler skolforskare med yrkesverksamma lärare. Jag tror nämligen att det vore bra för båda parter. Jag hoppas att kunna sy ihop något tillsammans med Datorn i Utbildningen under konferensen Framtidens Lärande i maj nästa år. Det känns lite långt bort… jag får uppmuntra alla jag känner att ta kontakt med en skolforskare redan innan, de är verkligen trevliga och en kopp kaffe med en forskare är välinvesterad tid. Ja ja, som sagt jag skulle så gärna vilja skapa en mötesplats mellan skolforskare och lärare, jag vete inte hur den ska se ut ännu. Vad tror du? Lite som ett Edcamp? Speed-dating? Det informella samtalet ska vara i centrum, men det ska vara styrt mot forskning, frågeställningar och dialog… Hur kan man möblera för det tror du?

 

Nu tar jag nog lite semester… även om jag har ganska många ogjorda förtroendearbetstimmar från läsåret… jag kanske läser lite bloggar…

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 88 andra följare