Videoblogg från Educator Exchange

Jag har varit en vecka i Seattle på ett globalt forum för lärare som kallas Educator Exchange E2. Tanken är att skriva något om det men det kommer att dröja ett tag gissar jag. (NP) Under veckan provade jag för första gången att videoblogga efter varje dag. Videoblogg är ju något som jag uppmuntrat mina elever till då jag finner det vara ett sätt att på ett snabbt sätt få samlat sina tankar, tvingas formulera sig och reflektera över upplevda saker. Så det var väl dags att jag provade själv. Jag hade först inte tänkt sprida dem men…sen kom jag på att jag gillar transparens och att bjuda på sig själv så här kommer nu mina fyra inlägg från konferensen:

#afterBETT

Jo, jag lyckades ta mig till BETT i år igen. Jag är glad och tacksam över att jag får åka, att jag får vara ed och dela med mig av mina tankar och passa på att få lite inspiration själv. Jag minns hur uppfylld jag var efter att förra årets resa då jag samlade mina tankar i en presentation på nätet: Mina dagar i London . När jag kom hem efter den resan gick det inte att prata med mig innan jag hade skrivit av min mig mina reflektioner. För att skriva är att reflektera för mig. I år kom jag hem lugnare, förmodligen för att jag ägnat tiden i London mer åt samtal än att gå på inspirationsföreläsningar. I samtal blir det reflektion och inspiration samtidigt. Första dagen (tisdagen) ägnade jag åt att samtala med lärare från bl.a. Nordirland, Norge, Sverige, Danmark och Finland på Microsofts expert educator-dag. Det gav inspiration och insikter både i smått och stort.

På onsdagen var jag ute på mässan och förberedde min temavandring i DIUs (Datorn I Utbildningen) regi. Jag är ju av den åsikten att de viktigaste verktygen vi har som jobbar med IT i skolan är LGR11, vår hjärna och internet vilket gör det en smula kluvet att guida runt på en mässa med massor av verktyg som dessutom kostar. Nåväl, jag hittade en vinkling som jag kunde stå för och det blev ungefär ”det här tänker jag på när jag går förbi här”. I bästa fall lyckades jag få några av mina ”vandrare” att tänka kreativt med montrarna som inspiration.  Temavandringarna genomfördes på torsdagen och fredagen och mellan dessa försökte jag hinna med några av de internationella talarna på själva mässan samt de svenska på DIU:s program.

På torsdagen var jag och lyssnade på när 2015 NMC Technology Outlook > Scandinavian Schools presenterades.

I övrigt fylldes dagarna av samtal med lärare, skolledare, IT-pedagoger, företrädare för fackförbund, utbildningsanordnare, läromedelsförlag, konferensanordnare, skolverksanställda och en massa andra som inte passar i ovan uppräknade fack. Tack för inspiration, insikter och goda samtal.

Det jag tydligast tar med mig från BETT är insikten som drabbade mig som ett slag i magen på tåget ut till flyget. Jag gillar samarbete och jag vill aldrig mer jobba så ensamt som jag gjort nu i femton år.

15 år som lärare

Jag gick ut från Lärarhögskolan i Stockholm till jul 1999. Detta innebär att jag nu har varit färdig examinerad lärare i femton år. Dags att summera dessa år kanske?

vt 2000 mitt första jobb som lärare hade jag på Johan Skytteskolan i Älvsjö, Stockholms kommun. Jag var bara där en termin men den tiden har gett mig mycket ändå, organisatoriskt tyckte jag att de löst många saker bra och jag tar gärna upp dessa i diskussioner då och då. En av de viktigaste sakerna som jag bär mer mig och ofta tänker på är något en äldre NO-lärare sa när vi pratades vid en gång. Jag skulle väl vara lite artig och inledde ett samtal med denna 60-åriga man med något i stil med ”-är det inte jobbigt när det kommer nya läroplaner och så tycker du” (Detta var ju straxt efter LPO94:s införande) varpå han tänker efter och sen svarar att: -” Nja, jag tycker det är utvecklande jag, det vanliga jobbet med att möta elever och undervisa har jag ju rutin på nu, som sagt det r kul att få nya saker att bita i, jag kan dock tänka mig att det kan vara lite jobbigt för de lite yngre och mer nyutbildade lärarna när det kommer något nytt” Detta förhållningssätt hoppas jag att jag har när jag blir 60! Från och med den dagen lovade jag mig att själv att åtminstone var tredje år verkligen tänka igenom mitt yrkesval och ifall jag började misstänka att jag blivit bitter och trött på utveckling skulle jag byta karriär.

Sen flyttade jag  till Vätö utanför Norrtälje och började jobba på Roslagsskolan. Jag var ungefär 10 år äldre än mina elever och i snitt ungefär 30 yngre än mina kollegor. Tuff tid. Jag försökte utveckla matteundervisningen och senare NO-undervisningen, sprang upp och ner i trappor eftersom jag hade matte i en sal, kemi/fysik/biologi i tre andra salar. Jag provade det där med att ha vassa armbågar och säga vad jag tyckte. Funkade sådär. Mycket ”lilla gumman” o.s.v. men också många vänner och kollegor som jag än idag har ett utbyte med.

Jag tog sedan tjänstledigt ett läsår och drev vandrarhem/konferensgård ett år. Otroligt nyttigt för mig som tidigare enbart gått i skolan/pluggat/ jobbat i skolan. Saknade dock mitt yrke som lärare och hoppade tillbaka till den banan (jag trodde inte heller annat) Jag kom tillbaka till Roslagsskolan men flyttade sedan hem till Nacka igen och började på Björknässkolan.

2006 började jag på Björknässkolan. Jag höll nog en någorlunda låg profil i början (ja, allting är relativt) men har tagit mer och mer ställning i frågor tror jag nu. 2009 fick jag mina första 1:1-klasser och tillsammans hittade vi på mycket roliga grejer. Jag är nu inne på mina andra 1:1-klasser och upplever att allt bara blir enklare och enklare för varje år som går.

Jag försöker att hela tiden utvecklas som lärare och jag njuter av de andra saker som jag har fått möjlighet att göra vid sidan om klassrummet. Det finns nog de som anser att jag är en eldsjäl, jag motsätter mig dock begreppet då jag faktiskt bara tycker att jag gör det jobb som man kan förvänta sig av mig. Jag skulle dock vilja ta tillfället i akt och tydliggöra en sak som jag tycker. Jag tycker att bra lärare ska vara kvar i klassrummet. Därför tycker jag att det är trist när jag ser att lärare, som jag är övertygad om deras förträfflighet i klassrummet, en efter en lämnar just klassrummet för andra uppdrag då de inte fått förutsättningar att inspirera andra och sig själva samtidigt som de får ha en fot kvar i klassrummet. Jag tror, att om vi verkligen vill lyfta lärarkåren så måste eldsjälar/pionjärer/föregångare lyftas och stöttas så att de finns kvar i skolan, bland eleverna och inte måste släppa klassrummet helt för att ha möjlighet att påverka på ”högre ort” genom föreläsningar, debatter, paneler, böcker och samverkansmöten.

Nåväl: vad är det viktigaste jag vill dela med mig av min erfarenhet av mina första femton år som lärare?

  • Läraryrket kan vara väldigt ensamt, se till att skaffa dig kollegor som du delar elevsyn med på skolan eller utanför via det utökade kollegiet
  • Förtroendefulla relationer: Det är relationerna som är det svåra i skolan, jobba på dem och du kommer att lyckas
  • Våga göra: testa nytt, utvärdera, reflektera, lär dig nytt, läs aktuell forskning och passa dessutom på att lära dig av dina kollegor.
  • Ha koll: ha koll på det som verkligen gäller d.v.s. läroplan, antal lektioner o.s.v. Planering i stort ger utrymme för spontanitet.
  • Tänk igenom: omvärdera ditt yrkesval och arbetsplatsval minst var tredje år, väg fördelar mot nackdelar och bestäm dig bara för att fortsätta om fördelarna överväger
  • Elevsyn: Skaffa dig en positiv elevsyn som bygger på att eleven vill lära sig och vill ta ansvar. Låt eleverna vara med och påverka i så mycket som möjligt.
  • Utvärdera: sätt mätbara mål för dig själv och vad du vill utveckla under varje läsår. Ta hjälp av eleverna i utvärderingen.

Jag har som sagt alltid velat utvecklas, de första åren handlade det enbart om att utveckla min lärarkompetens i klassrummet, under de senare åren har jag dessutom fått chans att utvecklas genom att föreläsa, blogga, skriva artiklar, vara med i samverkansmöten, inspirerat, spelat in filmer, stått i paneler, deltagit i mängder av konferenser, mingel och workshops och nu skriver jag en bok. Jag undrar så vad nästa steg blir, och jag hoppas innerligt att minst en fot kan vara kvar i klassrummet.

såå…femton år till minst?

 

LGR11 – min viktigaste bok

Så är det verkligen. Jag måste slå ett slag för denna fina bok. Igår ägnade jag några timmar åt att leta efter digital kompetens i LGR11 till boken jag skriver med dr Fleischer. Jag hittade massor! Det är så häftigt att läsa denna bok samt kommentarmaterialet till den. Jag blir faktiskt förtjust och hyser stort förtroende för de som jobbat fram denna.

När jag ibland får komma ut och provocera på temat ”Jobba smart- att vara en bra lärare utan att jobba ihjäl sig” brukar jag alltid påtala att en av grunderna för att lyckas med det är att kunna sina styrdokument nästan utantill då detta ger mig mod att välja bort: ”det här har vi ju alltid gjort”, ”boken säger ju..” samt ” jag tycker nog ändå att…” o.s.v.

Nåväl, lyd nu min uppmaning: Läs LGR11, den är knappt 300 sidor och du har klarat mycket mer avancerad litteratur när du studerade till lärare. stirra dig inte blind på det centrala innehållet utan läs syftet för ämnet noggrant istället. Försök se kopplingar mellan förmågor/centralt innehåll i olika ämnen för att kunna göra smarta ämnesintegrerade lösningar.

Jag har tidigare gjort två sammanställningar, en om alla ämnens centrala innehåll för 7-9 och en där alla ämnens förmågor finns med.

 

LGR11 - förmågor

Studieteknik, Astronomi och forskning

I somras blev jag introducerad till Håkan Fleischers SITRA-modell, en studietekniks-modell för högskolestudenter och jag tänkte direkt att det är synd att de ska behöva vänta så länge som till högskolan med att lära sig en modell för hur man kan studera effektivt. Håkan bygger sin modell SITRA på SQ3R. Läs med om SITRA här.

Jag brinner för att låta mina elever bli ”självgående” och att ”lära att lära” tycker jag är den viktigaste av EU:s åtta nyckelkompetenser för ett livslångt lärande.

Mina elever går i ju i 9:an och jag vill skicka med dem så mycket som möjligt till gymnasiet. När vi (eleverna och jag) tillsammans planerade året/terminen frågade jag om de var intresserade av att prova en modell för studieteknik och eleverna var mycket positivt inställda till det. Jag ansåg att det passade bra att köra detta parallellt med att de skulle lära sig om astronomi i fysiken eftersom det finns mycket att läsa in och svårt att jobba laborativt.

Sagt och gjort. När vi kom till höstterminens fysik-pass var det dags att testa detta på riktigt. Tanken från början var faktiskt att Håkan själv skulle komma och dra sin modell för klassen men vi lyckades inte tajma ihop det riktigt. Lösningen var att jag ringde upp Håkan och kollade igenom att jag uppfattat modellen korrekt och sen spelade Håkan in en hälsning till mina elever på film som jag kunde visa upp. Eleverna kände sig väldigt speciella som fick denna hälsning. Tänk så lite som behövs!

Jag gick igenom hur denna studietekniks-modell fungerar samt vilka förutsättningar som gällde just för deras klass med vilka lektioner de hade till sitt förfogande samt när jag tänkte hålla föreläsning för dem och hur den skulle gå till. Jag håller väldigt sällan föreläsning en hel lektion för mina elever men det ingick i studieteknik-övningen nu tänkte jag och förberedde två olika astronomi-föreläsningar, den första med stödord utskrivna i bilderna, den andra med färre stödord och mer foton. Jag förberedde eleverna på att de skulle få åhörarkopior att anteckna på eller, för de som valt att anteckna med penna i Onenote, bildspelet som fil. Föreläsningarna var av typen envägskommunikation med frågor enbart på slutet, allt för att öva ett annat sätt än de tidigare varit utsatta för. Vi började med att eleverna fyllde på astronomi-kapitlet i boken med bra filmer som visar olika astronomiska fenomen. Mina elever har ju en interaktiv bok från Gleerups så de kan dela med sig filmer de hittat med varandra i själva boken.

Hur gick det då?

Att få eleverna att skriva planeringar var en uppförsbacke…men jag var mentalt förberedd. Jag ställde jättehöga krav på deras planeringar, de skulle ha en plan för vad de skulle göra på vilken lektion, vilka eftermiddagar de skulle ge sig själv läxa på och exakt vilka sidor de skulle jobba med, exakt när. Det var många av eleverna som tyckte att det var jobbigt och de vill helst skriva saker som ”läsa vidare” ,”plugga på” och liknande. De flesta eleverna köpte dock argumentet att det det är skönt att veta när man är klar med dagens uppgift och att man med gott samvete, i trygg förvissning o att hinna med allt kan gå vidare och göra något annat. En del av mina elever är ju stressade över skolarbetet och jag såg här min chans att ge dem en metod för att känna sig lediga ibland.

De eleverna som behövde mer stöd i arbetet med sin planering fick denna mall och jag hjälpte till med frågor om hur deras veckor ser ut, när proven infaller i de andra ämnena osv.

schema

En av eleverna gjorde en betydligt snyggare planering, analogt…

plan

Och sen då…?

Jo när eleverna väl gjort sin planering och vi är igång hör jag elever spontant säga saker som: ”Men det är ju jätteskönt, Helena, jag vet ju precis vad jag ska göra på lektionen”, ”Vet du hur skönt det var igår? När jag insåg att jag var klar med det jag gett mig själv i läxa och kunde gå ut och spela fotboll istället?” ”Helena! Ska du snacka mycket, eller kan vi sätta igång och börja jobba direkt?”

Min upplevelse av dessa ”eget arbete”-lektionerna då? Jo…helt fantastiska faktiskt. Jag startade varje ”eget arbete”-lektion med ett hej och välkommen och sen dirigerade jag ut att t.ex ”I klassrummet har vi mummel-nivå, här sitter de som vill kunna viskandes fråga någon kompis om något” och ”I grupprummet sitter de som vill ha helt knäpptyst och i korridoren sitter de som planerat in att jobba tillsammans med någon annan under lektionstid” Lektionerna avslutades med en ”tumme upp, åt sidan eller ner” om hur det funkat. Det var inte någon som gjorde ”tumme ner” på någon lektion. Eleverna uppmanades ibland att utvärdera sin planering och göra förändringar i den då jag försökte trycka på att det var viktigt att den var realistisk.

En väldigt häftig sak som hände var den vikarie-rapport jag fick när jag varit borta och föreläst på Skoldagarna i Malmö en dag:

vikarie

Stolt som en tupp! Det var ju dit jag ville!

Eleverna fick svara på några frågor i en enkät om hur det varit att jobba på det här sättet. Här är några svar:

”Tror jag kommer fortsätta att använda SITRA-systemet i andra ämnen och i gymnasiet. Jag lärde mig
bra med det. Även klassisk musik kommer jag fortsätta använda.”

”följa schemat och att jobba som vi gjort, syna, ta in information, repetera osv. funkade jättebra och var
ett bra sätt att plugga på.”

”Just i min planering så kunde jag inte plugga alla gånger på grund av sporter eller andra saker. Så
jag måste tänka på det när jag planerar igen”

”Jag vill säga att SITRA-modellen har varit väldigt genomtänkt och välplanerad, det blir inte alls stressigt
om man följer sin planering. Jag tänker göra denna modell med andra ämnen också eftersom man lär
sig så mycket mer och kommer ihåg mycket mer.”

Länk till min presentation om studieteknik finns här

Vill du läsa om mer om modellen säger envisa rykten att det kommer en bok till hösten…sitra-bok

Jag fick en bok

När jag var på Natur och kultur härom veckan fick jag frågan om det var någon bok jag ville ha och då jag sett Daniel Barkers bok nere i entrén bad jag om den.

flipped_classroom_bok

Det är en liten behändig bok som nästan får plats i fickan. Häftig känsla att få läsa något Daniel skrivit. Jag hade väntat mig en bok om Flippat Klassrum men fick en bok om en personlig resa, en fin berättelse om en lärares utveckling och vilja att utvecklas, en historia om en lärare som hela tiden har sina elevers bästa för ögonen och som är villig att förändras. En fin, fantastisk bok om hur alla lärare borde vara. Stanna i skolan  Daniel och fortsätt berätta om hur du gör, för du gör det så bra!

 

 

länk till pressmeddelandet om boken

 

#EnVecka på twitter

Det var Daniel Barker som började och sen fick jag överta stafettpinnen. Jag har nu under en veckas tid skrivit ned nästan allt jag gjort i min lärarvardag på Twitter under hashtaggen #EnVecka. Det har varit oerhört intressant att formulera mina olika arbetsuppgifter och jag tycker det gett mig en hel del när det gäller distans och reflektion. Jag inser att min vecka inte är representativ för lärarsverige men för mig är det representativ. Det har varit en del frustration över teknik som inte funkar ögonblickligen, en del utmaningar med elever som inte förstår, många möten och många samtal med kollegor men också med mina vänner i det utökade kollegiet. Ett seminarium på Skolverket där jag var för att lyssna på forskning om 1:1 och en pedagogisk pub. Handledning av mattelyft, samverkansmöte mellan fack och arbetsgivare på skolan, möte på kommunen och framförallt många fina lektioner med kloka elever. Väldigt lite tid utanför kontorstid ägnas åt jobbet, eventuell förtroendearbetstid hänger jag twitter.

Nedan är ett utdrag från veckans tweets (äldst underst):

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 92 andra följare