Sluta stå ut!

Det finns alldeles för många lärare som står ut med en urusel digital arbetsmiljö. Sluta med det!

Vi måste prata om den digitala arbetsmiljön för lärare och elever. I den nationella digitaliseringsstrategin för skolväsendet finns som tur är detta med. Men det kommer att ta tid.

Jag tycker att vi lärare måste bli bättre på att säga ifrån. Att sluta acceptera dåligt infrastruktur, hård- och mjukvara. I många andra fall säger vi ju ifrån. Vi får också bra hjälp av facket i många fall.

Jag roar mig ibland med att jämföra den digitala arbetsmiljön med andra delar av arbetsmiljön.

– ”Sju av elevernas datorer var trasiga så jag var tvungen att skriva ut och kopiera provet till dem trots att jag förberett det i det digitala provsystemet”

jämför med:

– ”Sju av stolarna i salen var borta så /eleverna fick sitta två och två på en del av stolarna/ några elever fick stå/ jag snickrade ihop några pallar på rasten.”

Knappast något av ovanstående va? För vi skulle aldrig acceptera att det vecka ut och vecka in saknades sju stolar i salen.

– ”Man vet ju inte om nätet funkar så jag gör två olika planeringar för lektionen, en med när och en utan.”

jämför med:

-”Man vet ju inte om det kommer att vara uppvärmt i klassrummet så jag har alltid med mig extra filtar och fleecetröjor till mig och eleverna som vi kan sätta på oss om det skulle vara minusgrader”

Nä, så gör vi inte heller. För vi skulle stänga skolan om det inte var varmt nog.

– ”Äsch, jag brukar laga de surfplattor och datorer som inte funkar på kvällarna ibland, jag tycker att det är viktigt att eleverna kan använda sina verktyg.”

jämför med:

-”Äsch, det är klart att det tar lite extra tid men jag tycker att eleverna ska slippa hålla sig hela dagen så jag och min sambo åkte till skolan på helgen för att lag de toaletter som inte funkar.”

Gör du? Varför accepterar vi att vi ska fixa, hitta omvägar, laga, stå ut med och anpassa oss efter idiotiska, icke fungerande urusla system?

Så, dags att sätta ner foten, sluta dubbelplanera, se till att lärare och elever har fungerade digitala verktyg med allt vad det innebär. Det är ju inte så att det finns hur många lärare som helst och att de har alldeles för lite att göra eller?

För er som vill börja tänka runt er digitala arbetsmiljö på skolan har jag, för LR:s räkning tagit fram en checklista. Läs mer om den här.

dig 2

Annonser

Den digitala kompetensen kommer i skuggan av det centrala innehållet om programmering.

Det blev lite tokigt det här… När regeringen gav Skolverket uppdraget att ge förslag på nationella IT-strategier (länk till uppdraget) där bland annat läroplansförändringarna fanns med.

Jag undrar om det inte blev lite tokigt det där med programmeringen… Eftersom det där med programmering i teknik, och kanske framförallt matematik inte är helt enkelt och att kunskaperna hos lärare i matte och teknik är bristfälliga tar detta med programmering förstås väldigt mycket kraft. Jag har ju själv skrivit om det i ett otal inlägg i en annan blogg.) Men nu till det som detta blogginlägg egentligen handlar om:

Den digitala kompetensen kommer i skuggan av det centrala innehållet om programmering.

Jag har tidigare hävdat, och hävdar fortfarande att jag ser mängder med digital kompetens redan i den oreviderade LGR11 (det går att läsa om i ett kapitel i min och Håkan Fleischers bok ”Digitalisering som lyfter skolan”).

Åh ja, nu är det ännu mer utskrivet i vår läroplan. Det blir väldigt tydligt. (länk till Skolverkets kommentarsmaterial) Det här är inte enkla saker, det är inte små förändringar och inga självklarheter. Jag tror att alla lärare behöver kompetensutveckling om detta och Skolverket har satt ihop några moduler man kan jobba med. Problemet är att det är förskräckligt svårt att undervisa i programmering utan att kunna programmera och att detta helt överskuggar alla andra förändringar i läroplanen.

Så vad vill jag säga med detta blogginlägga då…?

Jo kanske uppmana alla er som inte just måste oroa er för programmeringen att börja oroa er för den digitala kompetensen och hur lärare ska få vettig kompetensutveckling i det.

 

om allt och inget om digitalisering av skolan

(varning för långt inlägg)

Jag hade turen att jag hann anmäla mig till Göteborgs universitets fantastiska konferens #popupdig17 innan platserna tog slut (inom något dygn). Jag önskar att alla lärosäten skulle kunna följa GU:s exempel och ordna liknande konferenser. Då skulle vi inte behöva betala dessa hutlösa summor för att lyssna på föreläsare som i värsta fall är betalda av någon produkt för att prata om ditten och datten utan egentlig förankring.

Nåväl. Den första och i särklass absolut bästa föreläsningen jag lyssnat på de senaste åren hölls av Neil Selwyn. Hela hans föreläsning finns här: https://youtu.be/sWBdGso_NSk Eftersom ni kan se hela här och jag inte är den bästa på att referera och översätta är detta ett blogginlägg inspirerat av Selwyns föreläsning.

Neil tar utgångspunkt i 10 frågor som jag tar min utgångspunkt i. Det var länge sedan jag skrev något längre, mer allmänt hållet, inlägg men här är nu ett:

Vad menar vi egentligen med digital teknik?

Jag har, precis som andra tänkt från fel håll ibland. Nu är det länge sedan men skrämmande nog finns det fortfarande många lärare som tänker: Hur kan jag använda just den här appen/spelet/verktyget i min undervisning istället för att först ställa sig frågan om Vad jag vill att eleverna ska lära sig. Det är så lätt att falla för det roliga i att göra på det första sättet. Hur kan vi använda minecraft/fidgetspinners/GTA/Skam/(byt ut mot vilken populär pryl som helst) i undervisningen? Kruxet är att vi då tenderar att slösa väldigt mycket lektionstid på något som kanske inte låter eleverna bilda särskilt mycket kunskap egentligen. Framförallt inte om just det vårt ämne var tänkt att handla om. Bättre då att först formulera frågan: Vad är det för kunskaper mina elever ska ha med sig efter denna lektion/moment/projekt? Först därefter kommer frågan om hur och i denna hur-fråga kanske digitala verktyg kommer in.

Jag ser tyvärr fortfarande lärare, it-pedagoger och rektorer som säger ”alla elever ska ha en ipad” utan att ha gjort det första tankearbetet om vad den digitala artefakten ska användas till. Vi måste alltid ställa frågan vad vi vill uppnå hos eleven innan vi väljer verktyg. Om man som lärare vill jobba mycket med film utomhus kanske svaret är just ipad, vill man istället att eleverna ska utföra större beräkningar i kalkylprogram är det förmodligen en dator pengarna ska läggas på.

Hur mycket av Ed-Tech bryr sig egentligen om lärande?

Lärande är komplext. Det är väldigt sällan det är just den digitala prylen eller verktyget som ”lär eleven” något. Lärandet är något där eleven själv är högsta grad inblandad. Vad Ed-Tech-bolagen (dvs företag vars största marknad är digitala tjänster för utbildning) kan bidra med är snarare förenkling av uppgifter. Det finns många effektiviseringsmöjligheter när det gäller distribution och hantering av prov när dessa görs digitalt. Många elever har väldigt mycket nytta av att kunna få text uppläst eller att kunna se film med förklaringar. Att inte oroa sig över sin stavning tack vare stavningsprogram och liknade kompensatoriska verktyg gör förmodligen att eleven kan prestera bättre på sina prov och uppgifter vilket förhoppningsvis ger både bättre betyg, mer självförtroende och större livschanser. Närvarorapportering, kalendrar, delningsytor mellan lärare-lärare, lärare-elev samt elev-elev underlättar förmodligen också. Kapitlet om IT i min senaste bok Jobba smart – din vägledning som lärare behandlar liknande frågor. Men inte är det lärande vi sysslar med när vi delar dokument i molnet?!

Är digitaliseringen av skolan lösningen på allt?

Ibland provocerar jag och påstår att det är så. Det är det förstås aldrig. Jag är dock övertygad om att rätt använd IT är den enda lösningen som vi har råd med på sikt. Alternativet är svårt att se. Att låta bli att digitalisera skolan är ett sätt att ytterligare sätta spett i sprickan mellan de som alltid kommer att klara sig och de som behöver en välfungerande skola för att få chans att göra det. Om vi kan digitalisera det som datorer är bättre på så vinner vi i bästa fall tid till det som datorer är sämre på. Mer möten mellan elever och lärare, mindre administration. Ett möte måste inte heller alltid ske i rummet, det kan ske online och vara nog så viktigt.

Men den som tror att vi löser ordningsproblem, kunskapsproblem, lärarbrist, ekonomiska problem och likande enbart genom att köpa in datorer som vi ställer mellan eleven och läraren – den kommer att bli väldigt besviken. Och de eleverna som råkar ut för den testperioden – de kommer att missa mycket viktigt.

Förändrar digital teknik skolan?

Jag är så trött på ordet förändring. Jag skulle vilja att vi pratar om förbättring istället. ”FÖRÄNDRA skolsverige”?? Varför inte FÖRBÄTTRA skolsverige? Digital teknik i sig kommer inte vare sig förändra eller förbättra skolan är jag rätt övertygad om. Tyvärr fungerar datorer, paddor och telefoner som katalysatorer i klassrum, de lärare som redan är bra kan bli bättre med rätt digital teknik, de lärare som inte är fullt så bra kommer med största sannolikhet bli avsevärt sämre med samma teknik. För att inga elever ska komma i kläm gäller det alltså att se till att alla lärare är bra lärare samt att dessa lärare får bra, praktiknära, vetenskapligt förankrad, fortbildning i hur digitala verktyg kan lyfta skolan. I Håkan Fleischers och min bok Digitalisering som lyfter skolan – teori möter praktik skissar vi upp fyra aspekter att hålla reda på i ett hållbart förhållningssätt i digitaliseringen av skolan. Vi har tagit fram tio filmer som ligger tillgängliga för alla som vill få en första dos av detta.

Digitaliseringen av skolan är beroende av bra ledarskap.

Det är klart att det alltid är viktigt att ha bra, kompetenta rektorer. Men länge så har lärarna varit väl pålästa och autonoma i sina klassrum. Ett bra kollegium har nog i praktiken inte varit så beroende av sin rektor så länge denne haft vett att lämna lärarna ifred… Men så plötsligt dyker digitaliseringen ner som en bomb i svensk skola. Lärarna är helt oförberedda (åtminstone från utbildningen) och många rektorer är lika tagna på sängen. Väldens bästa grogrund för: eldsjälar, avundsjuka, stress, tips och trix utan egentlig förankring och många felköp, misstag och budgetproblematik. Att vara rektor och inte vara insatt i den digitala tekniken…då är det inte lätt att leda skolan idag. Min erfarenhet är att rektorn dels måste behärska digitala verktyg, dels visa att hen använder dem och sen sätta viss administrativ press på sina lärare (tex genom hantering av mail, protokoll, veckobrev och information) men däremot lämna de pedagogiska och didaktiska frågeställningarna till lärarna under förutsättning att tid och möjlighet för fortbildning kan ske.

Den digitala tekniken förenklar inte lärarens jobb.

Jag brukar skämtsamt fråga publiken om de tycker att deras jobb blev mer effektivt sedan man införde datorer på skolan. De flesta skakar på huvudet och fnissar. Alternativet är förstås omöjligt, mycket av det vi idag gör hade varit orimligt att klara av utan fungerande digitala system. Det är bara det där lilla ordet fungerande…lägg gärna till effektiva…Det pratas mer och mer om den digitala arbetsmiljön och vi lärare är urusla på att ställa rimliga krav på system som ska köpas in. Rektorer är oftast inte mycket bättre de. Men det kommer att bli bättre, det kommer bland annat jag att se till. System ska prata med varandra, skolor behöver anställa mer it-tekniker, administrativ personal osv. Bra digitala system är inte gratis men det är sannerligen inte bra lärare heller. Sluta jobba gratis, köp in de tjänster som någon annan kan göra (konstruera prov, skriva läroböcker etc), ta betalt för det jobb du gör.

Digitaliseringen av skolan drivs på av kommersiella intressen.

Jag förstår att detta stycke kan uppröra någon eller några, min tanke är att peka på systemfelet inte att hänga ut den ene eller andre personen.

Straxt efter kommunaliseringen börjar digitaliseringen av samhället bli påtaglig. Vi har nu ca 300 nyblivna ”skolägare” i form av stora, byråkratiska kommuner med muskler och många pyttesmå med i bästa fall deltidstjänster på förvaltningsnivå. Skolan var inte beredd på dessa kommersiella intressen. Stora multinationella företag med pengar. Säga vad man vill om skolmöbelsföretagen och läromedelsförlagen men så mycket mer än en macka och kaffe har de aldrig kunnat muta med när vi ska köpa in nya matteböcker eller stolar till en hel skola…

Nu fanns (och finns) bolag som inget hellre vill än att elever is kolan idag ska växa in i deras mjukvara/operativsystem/hårdvara för att förbli trogna kunder hela livet ut. Kanske kommer de så småningom också att bli anställda av något av dessa företag. Inget ont i det, jag gissar att det är så som företag och marknadsavdelningar bör tänka. Problemet är att vi har lärare, rektorer och förvaltningar som aldrig sysslat med upphandlingar av så här dyra sker förut. Den digitala kompetensen hos dessa beställare lämnar dessutom en hel del över att önska. Konstiga avtal sluts. Skolor binds till en viss pryl, ett visst operativsystem, avtal sluts på fler år, fortbildning ingår! Det är inte svårt att förstå att en oerfaren skolledare nappar på en sådan deal. Utmärkt att få fortbildning på plats på skolan. Kanske ingår också en rolig resa till London(!) Allt beroende på hur många datorer eller plattor man köper.

Vem håller i fortbildningen då? Jo, sådana som jag, lärare som berättar om hur de gjort i sitt klassrum. Jag kan tycka att det kan ha ett visst värde. Att jag som mattelärare som jobbat med digitala verktyg i matte några år kan tipsa andra mattelärare om dessa verktyg och på så sätt slipper dessa lärare testa sig fram genom djungeln själva. Men det märkliga är ju när vi ”externa föreläsare” får betalt av ett visst företag och då tvingas att enbart visa verktyg i Apple, Windows eller Google-miljö. Den lärare som gör så tappar trovärdighet tycker jag. Vad gör bolagen för att få oss intresserade ändå? Framförallt pysslar man med bekräftelse. Läraryrket är underbart på många sett men just bekräftelsen är inte sällan svårsedd. Våra chefer hinner inte se vårt arbete då de har ca 30 lärare och 400 elever under sig. Löneförhöjningarna var under många år medelmåttiga, vi har ett ensamt jobb osv. När något stort bolag då börjar intressera sig för den enskilde läraren, ger denne uppmärksamhet, kanske en bloggplats, någon fin titel, ett sammanhang, en medlemskap i något Community eller likande är det lätt att falla. När någon sedan ber läraren berätta om sin undervisning mot betalning, resa och hotellnatt är vi lättköpta. Ibland får man inte ens betalt (!) bara en bukett blommor, ett pressmeddelande om att man föreläser på en viss konferens och ”förmånen” att använda konferensarrangörens hachtag  😀

En titel och en digital badge där det står att du är technology integration specilalist/expert educator/distinguished teacher kan te sig oförargligt men jag har svårt att tro att någon vill se samma sak i en läkares epostsignatur.

Och skolor som skyltar med att de är ”Apple/Microsoft/Google-skolor??

Tänk om – tänk till lite  – tänk åtminstone – gör fel men försök göra rätt

Digitaliseringen är inte det allra viktigaste.

Jag brukar säga att jag drivs av en vilja att rädda världen. Det låter förmodligen lite svulstigt men sån är jag. Vi vuxna idag har inte lyckats ta vara på vår planer särskilt väl. Alltså måste vi se till att framtidens vuxna (de som idag är bl.a. mina elever) kan göra det bättre. Vi behöver kreativa, lösningsorienterade, kunniga vuxna som kan uppfinna, mäkla fred och ta vara på varandra över hela jorden. Det är det viktigaste. Om digitaliseringen kan hjälpa till där så ska vi ta vara på den. ett brandtal jag höll för något år sedan hittar du här.

 

Vad som än händer på nationell, kommunal eller skolledningsnivå är det läraren som har möjlighet att göra skillnad för eleven. Se till att alla elever får en lärare som kan göra skillnad på rätt sätt.

Jobba smart – att vara en bra lärare utan att jobba ihjäl sig

ooops!

Snart är visst boken här…

jobba-smart

Att sticka ut hakan och påstå att det jag hinner med mitt jobb på de timmar som jag har betalt för…det är…provocerande? arrogant? dumdristigt? modigt? viktigt? klantigt? Jag vet inte riktigt men så här har jag resonerat med mig själv: Jag tycker att jag gör ett tillräckligt bra jobb med mina elever, jag har energi över till både fritid och utveckling inom yrket, jag trivs och har aldrig ångrat mitt yrkesval. Under ett medarbetarsamtal med min rektor för några år sedan påstod han att jag verkade ”jobba smart” då vi talat om att jag trodde att jag var ensam på skolan om att ha en bra balans mellan jobb och fritid. Hans uttryck fick mig sugen på att åtminstone för mig själv formulera vad det är som gör att jag hinner med jobbet på min arbetstid. Efter drygt ett halvår var jag klar och presenterade det hela under en föreläsning som jag döpt till samma som detta blogginlägg. Föreläsningen har jag sedan hållit i fler olika sammanhang och det är alltid någon som kommer fram efter och tackar för inspirationen.

Sen slog det mig för ett år sedan att om det nu är så att jag får tiden att räcka till och att jag dessutom anses göra ett bra jobb…Vore det inte vettigt om andra som tycker att det är lite jobbigt skulle kunna få ta del av mina tips? Vem ska skriva boken om att jobba smart om inte jag? Jag vet att mina tips inte funkar i alla klassrum, i alla skolor eller i alla ämnen men OM det finns något litet litet tips som skulle kunna göra livet lite lite enklare för någon lärare så blir jag så glad. Det där med att stressa, vara utbränd eller utmattningsdeprimerad är nämligen inget vidare. (jag har själv testat det i början av min karriär)

Att jobba smart då? Hur gör man? Det blev en bok just för att det behövs plats för att berätta det utan att skriva någon på näsan. Det passar liksom inte i bloggform eller i social medier. I föreläsningsform behöver jag minst 45 minuter för att berätta om det och nu har jag fått ihop ca 150 text. Sammanfattningen av boken lyder (citerar från pressmeddelande) ”Det handlar bland annat om att kunna sina styrdokument, skapa förtroendefulla relationer i klassrummet, göra eleverna delaktiga och att våga utvecklas som lärare. Författaren ger många praktiska råd om hur man kan underlätta arbetet som lärare och hämtar exempel från sin egen vardag som lärare.”

Skrivandet då? Ja, när jag väl bestämt mig för att skriva boken var jag ju tvungen att genomföra det. Jag gillar liksom inte att ge upp. År 2014 skrev jag ju en bok med Håkan Fleischer ”Digitalisering som lyfter skolan – teori möter praktik” så jag trodde att jag visste lite vad jag gav mig in på…men den här boken var inte riktigt samma…

Jag lovade mig själv ganska snart att ALDRIG mer skriva ensam. Det är urtrist och jättesvårt. Ingen var intresserad av resultatet på samma sätt som jag, ingen jobbade när jag latade mig och det fanns ingen att stöta och blöta saker med. Som tur var ställde dock Håkan upp som en mycket nödvändig kritisk vän som har läst, låtit mig pröva mina argument och kommit med goda råd. Även min syster Johanna var snäll och läste innan inlämning. Många versioner och många kommentarer senare sitter jag då här med den sista korrekturen innan tryck. Sen skickas den iväg och sägs finns att köpa i mitten april. Hoppas den kan ge dig något användbart tips.

Filmer som stöd för boken

Under våren har jag och Håkan Fleischer gjort 11 filmer som ska fungera som ett stöd för boken Digitalisering som lyfter skolan – teori möter praktik.

Den första filmen som är inledande har vi spelat in i Stockholm under mycket fniss.https://youtu.be/k1sU-7sIuT4

De efterföljande 10 (en per kapitel) är inspelat ljud ihop med en grafik. Ljudet har vi tagit upp var för sig på varsin dator under samtal via Skype. Sen har två ljudspår blivit ett under Håkans snabba fingrar och sen har ljudet monterats ihop och grafiken trimmats in.

Ruskigt skojigt och häftigt hur enkelt det är.

Följ oss gärna på Twitter: @stretchkunskap

eller vår sida där det så småningom kommer att fyllas på med mer material kopplat till boken:

http://www.stretchadkunskap.se/

 

trevlig sommar!

Övertydlig?

Ibland blir jag så irriterad/arg/frustrerad över den svart/vita-debatten som präglas av anekdoter från den egna verksamheten hej vilt blandat med övergripande politiska beslut och dess konsekvenser. Detta samt den enorma polariseringen i frågan gör att det ibland synes helt omöjligt att föra ett problematiserat och nyanserat samtal om IT i skolan. Jag känner att jag måste vara en smula tydlig när det gäller en del saker så här kommer det:

När man som jag tror och verkar för en ökad användning av IT i skolan innebär det INTE automatiskt:

  • Att jag tror att elever lär sig bäst genom att ”forska” på nätet
  • Att mina elever sitter ensamma vid datorn och jobbar enskilt med ”eget arbete” under hela lektionen och jag dricker kaffe under tiden.
  • Att jag tror att elever lär sig bättre av att anteckna via tangentbord på datorn under genomgången
  • Att mina elever sitter med sina mobiltelefoner uppe under lektionstid och gör ”icke-skol-grejer”
  • Att mina elever använder datorn hela tiden
  • Att mina elever aldrig får göra vanliga NO-labbar
  • Att mina elever inte lär sig anteckna för hand
  • Att mina elever sitter och chattar med varandra under lektionstid
  • Att jag tycker att föreläsning är uråldrigt och att jag som lärare inte har något att förmedla till mina elever

Det betyder INTE heller automatiskt:

  • Att jag inte tror på kunskap och bildning
  • Att jag inte tycker det är viktigt att låta barn lära sig läsa, skriva och räkna
  • Att jag tror att eleverna redan är digitalt kompetenta
  • Att jag tror att programmering är lösningen på svensk skolas problem
  • Att jag struntar i att barn idag rör sig mindre och hur de sitter när de jobbar vid sin platta/dator

Det betyder INTE heller att jag tycker att det är acceptabelt:

  • Att lärare ägnar värdefull tid till att laga datorer
  • Att lärare ska tvingas göra dubbla planeringar eftersom de inte kan lita på sina digitala system
  • Att lärare ska acceptera plattformar som tar mer tid än de ger
  • Att lärare ska få sin enda kompetensutveckling inom IT i skolan av hård- och mjukvaruföretag

Det betyder dock att jag brinner för alla elever rätt till en likvärdig skola där varje lärare är så digitalt kompetent så att hen kan ta kloka, professionella beslut om ett ansvarsfullt användande av IT i klassrummet som alltid bygger på den pedagogiska idén och aldrig handlar om brist på kompetens eller teknik.

Vill du läsa med om hur jag tror att IT kan och bör användas finns det en bok om det och ett blogginlägg som snabbt förklarar varför jag faktiskt tror på detta med en digitaliserad skola.

apropå de nationella IT-strategierna

Detta är ett tal som jag höll på Trippel Helix Workshop i Stockholm 13/1 där jag fick tio minuter att ”ge min syn på Vad vill vi uppnå? (med avseende på Skolverkets IT-strategier och skolans digitalisering i allmänhet) från mitt perspektiv (skola).

Hej jag heter Helena Kvarnsell och jag är eldsjäl

Mina elever tränas i , Kreativitet, Kritiskt tänkande och bedömning, Kulturell och social förståelse samt Samarbete

De lär sig finna och sovra information, Effektiv kommunikation, e-säkerhet och funktionella förmågor.

Mina elever drillas i multiplikationstabellen i spelform och de övar matematiska begrepp med hjälp av appar för glosinlärning.

Mina elever bygger världar i Minecraft och visar på stora tekniska system som avloppshantering och sjöfart.

De kan hänga med på lektionen även om de är hemma på grund av snökaos då vi streamar genomgången

De kan läsa läxan på bussen, från mobilen eller hemma från datorn då läroboken ligger online

De kan få texten uppläst, förstorad, markerad eller med en annan bakgrund.

De får med sig en film hem på hur man räknar med Pythagoras sats så att deras föräldrar inte behöver kunna nians matte för att hjälpa till med läxan

De elever i min klass som har skrivsvårigheter kan spela in svaren på provet eller labbrapporten som en ljudfil istället eller tala in till text.

De har lärt sig om fackverk genom ett datorspel om brobygge

Eleven som i september i nian kom från Albanien hade bra betyg redan till jul då det var lätt att kommunicera med översättningsprogram.

Under mina genomgångar är eleverna aktiva med hjälp av sina telefoner eller datorer där de får svara på frågor som del av genomgången.

Mina elever har, i teknikämnet funderat över hur lärplattformar skulle kunna se ut och de har dessutom presenterat sina idéer för företag i branschen. Detta med mycket stolthet.

Mina elever blir självgående, de lär sig vad som är viktigt i skolan och hur läroplanerna ser ut.

De får lära sig strategier för att undvika de distraktionsmoment som dator och internet erbjuder.

De övar på att stänga av notiser, att lägga rätt sidor som favoriter och att strukturera sina anteckningar, skapa påminnelser och att planera i sin kalender.

De får öva på hur de kan använda sig av mobilkameran för att fota tavlan, laborationen eller saker under studiebesöket.

Eleverna blir resurser till varandra genom att de delar dokumenten i skolans plattform och övas i att ge respons på varandras arbete.

De får ta dela av formativ bedömning av mig där jag visar runt i deras arbete och pratar till genom en skärminspelning.

De avlutar en del lektioner med en exit-ticket som de kan göra från telefonen så att jag vet hur lektionen gått, vad de förstått och vad jag måste repetera.

Mina elever får öva sig i att hitta tid, plats och verktyg för reflektion.

De får öva sig att blogga och skriva dagbok om sitt eget lärande, de testar videoblogg under ett arbete om hälsa och ibland ser de genomgången på film hemma i läxa så att det frigörs tid på lektionen till reflektion.

De skapar egna filmer om atomer, klipper ihop bilder som ska symbolisera naturvetenskapliga begrepp, de skapar digitala begreppskartor och programmerar egna spel för att visa och fördjupa sina kunskaper.

Mina elever får tillgång till bra animeringar om kraftverk, mänskliga organ, fotosyntesen och matematik.

Det blir duktiga på att själva söka efter liknande på nätet och att sedan dela med sig till varandra.

Mina elever har haft experter på besök i klassrummet via videosamtal och de har samverkat med varandra i grupper hemifrån med samma verktyg.

De har diskuterat klasskassa och haft läxförhör i chattmiljöer både med sitt egna namn och med ett nickname som bara jag kände till.

 

Men det här är mina elever. I klassrummet bredvid händer inte alls detta.

 

Min förhoppning är att de nationella IT-strategierna ska ge alla elever förutsättningar att få använda datorer och internet på ett sätt så att det fördjupar kunskapsbildningen genom motivation, målorientering, reflektion och socialt lärande.

Inte bara eldsjälarnas elever.

 

alla exempel är tagna från mitt klassrum med återfinns också i min och Håkan Fleischers bok ”Digitalisering som lyfter skolan -teori möter praktik”. Från denna bok är även de olika framgångsfaktorerna ( motivation, målorientering, reflektion och socialt lärande) hämtade. Läs gärna mer i vår bok.