skrivet för 15 år sedan

Jag gick ut från Lärarhögskolan vid jul 1999 och efter en termin som färdig lärare skickade jag en krönika till studentkårens tidning. I dagarna ägnar jag tid åt att städa i mina skåp på jobbet och då finner jag denna krönika:

Nyutbildad – det är Jag som ska förändra den svenska skolan

Efter fyra och ett halvt år på Lärarhögskolan var jag ganska inkörd på hur hopplöst efter pedagogiken och skolan är i verkligheten. Dessutom innehas alla tjänster av obehöriga lärare eller gamla stofiler som varit på samma skola och kört samma prov i 40 år.

Det är alltså Mig allt hänger på. Det är Jag som ska se till att det skrivs lokala arbetsplaner,

att rektorn håller medarbetarsamtal,

att utvecklingssamtalen bygger på BIUSS-dokument,

att kemiinstitutionen är ventilerad och inte innehåller förbjudna ämnen,

att alla lärare på skolan börjar arbeta problembaserat och projektinriktat,

att IT integreras i undervisningen,

att skolan blir mer ämnesövergripande,

att skolmåltidspersonalen integreras i den pedagogiska utvecklingen,,

att elevernas kunskapsinhämtning individualiseras,

att all mobbning försvinner,

att betygshetsen minskar,

att föräldrarna engagerar sig i sina barns skolgång

samt att skolgården blir en grön och pedagogisk oas.

 

Sprängfylld av visioner, åsikter och idéer möter jag då verkligheten i yrket.

Men av någon outgrundlig anledning blir det inte så mycket gjort av ovanstående de första månaderna. Tiden går istället åt till frågor som:

Hur ska jag komma ihåg whiteboardpennor, och det till varje lektion? Är det bäst att ta närvaron i början eller i slutet av lektionen och hur för jag in det i frånvaroböckerna? Hur ska jag komma ihåg att eleverna ska ställa upp stolarna efter torsdagslektionen i fysik så att jag slipper ställa upp alla trettio? Var är kopieringsapparaten och vad gör jag när den säger att ett papper fastnat men jag inte hittar något papper där den visar att det ska vara? Vad ska jag ha för skor på mig så att jag inte får ont i ryggen eller blir svettig om fötterna? Hur ser man skillnad på om en elev tuggar tuggummi eller på sin tunga under lektionen? Hur vet man vems telefon det var som ringde under lektionen? Vad har engelskläraren för förkortning, BUD,BUS, GUD? Hur får jag med mig nycklarna när jag inte har några fickor på byxorna och, om jag någon gång har fickor, hur får jag upp nycklarna när jag har en massa miniräknare och böcker i famnen? Hur stor garderob ska jag ha för att eleverna inte ska tycka att jag har samma kläder hela tiden? Hur gör man när man beställer böcker?

Och mitt i allt detta: 19 stycken förväntansfulla 13-åringar som litar blint på att det är jag som har koll på allt, jag är ju deras fröken. Att jag bara är elva år äldre och bara har jobbat i skolan en vecka mer än de verkar inte spela någon roll.

Som tur är finns då de gamla stofilerna där och kommer med smarta tips och uppmuntrande ord som gör att vardagen så här, när terminen nästan är slut, faktiskt fungerar.

Och faktiskt…de flesta av dem är varken trångsynta eller diktatoriska…

 

 

Glad sommar

/Helena

Kära 9a och 9b

Tack för dessa tre år som jag har fått vara er lärare i matte, NO och teknik.

Tack för det tålamod ni visat när det gäller mina, i många fall, ganska luddiga uppstarter på ämnesområden och tack för att ni utmanar mig att bli tydligare hela tiden.

Tack för att ni har tagit er an LGR11 och text i den på ett så bra sätt, jag vet att det stundtals har varit väldigt mycket ord och väldigt svårt att riktigt sätta fingret på skillnaden mellan utvecklade och väl utvecklade motiveringar.

Tack för att ni hjälpt mig förstå alla digitala verktyg vi använder genom att visa på funktioner och att tillsammans med mig reflektera över hur de på bästa sätt bör användas i undervisningen så att ni ska lära er så mycket som möjligt.

Tack för er uppriktighet och ärlighet när det gäller min roll som lärare och min undervisning. ingen får mig att lära mig så mycket om mig själv som lärare som ni.

Tack för att ni axlat de höga krav jag stundtals ställer på er och tack för att ni sagt ifrån när de varit för höga.

Tack för att ni verkar ha förmedlat hemma på något sätt att jag ändå någonstans har koll så att jag sluppit ägna tid åt att svara på upprörda föräldramail istället för att planera undervisningen.

Tack för att ni låter mig lära känna er så att jag har kunnat anpassa undervisningen till var och en av er efter bästa förmåga.

Tack för alla roliga kommentarer och alla skratt. Jag tror inte att det varit många lektioner då jag inte lett.

Tack för att ni haft sån´t stort tålamod med att ni ibland haft vikarie då jag varit ute i landet, eller för den delen också utanför landet och skrutit om er. Tack också för att ni har varit så självgående så att jag aldrig behövt oroa mig när ni haft vikarie.

Tack för alla arbeten ni gjort, alla fina texter, alla filmer, alla radioprogram och alla mindmaps ni ansträngt er med.

Tack för idéer som vi tillsammans genomfört. Till exempel studieteknik/astronomi, hälsoprojektet, lärplattform-produktutvecklingsuppgiften, lärarens guide till sociala medier och sist men inte minst era debattinlägg om programmering i skolan som nu är på väg till regeringen och redan lästa av fler forskare och massor av lärare i hela Sverige.

Tack för all hjälp med planeringen av terminerna, ni är riktigt vassa på det.

Ni är ett fantastiskt gäng ungdomar och jag känner mig trygg i att, om några år, lämna över ansvaret för planeten till er. Ni är kreativa, omtänksamma, kloka, reflekterande, generösa, och lättlärda. Välden behöver precis sådana som er. Ta hand om varandra, dig själv och världen.

 

Videoblogg från Educator Exchange

Jag har varit en vecka i Seattle på ett globalt forum för lärare som kallas Educator Exchange E2. Tanken är att skriva något om det men det kommer att dröja ett tag gissar jag. (NP) Under veckan provade jag för första gången att videoblogga efter varje dag. Videoblogg är ju något som jag uppmuntrat mina elever till då jag finner det vara ett sätt att på ett snabbt sätt få samlat sina tankar, tvingas formulera sig och reflektera över upplevda saker. Så det var väl dags att jag provade själv. Jag hade först inte tänkt sprida dem men…sen kom jag på att jag gillar transparens och att bjuda på sig själv så här kommer nu mina fyra inlägg från konferensen:

#afterBETT

Jo, jag lyckades ta mig till BETT i år igen. Jag är glad och tacksam över att jag får åka, att jag får vara ed och dela med mig av mina tankar och passa på att få lite inspiration själv. Jag minns hur uppfylld jag var efter att förra årets resa då jag samlade mina tankar i en presentation på nätet: Mina dagar i London . När jag kom hem efter den resan gick det inte att prata med mig innan jag hade skrivit av min mig mina reflektioner. För att skriva är att reflektera för mig. I år kom jag hem lugnare, förmodligen för att jag ägnat tiden i London mer åt samtal än att gå på inspirationsföreläsningar. I samtal blir det reflektion och inspiration samtidigt. Första dagen (tisdagen) ägnade jag åt att samtala med lärare från bl.a. Nordirland, Norge, Sverige, Danmark och Finland på Microsofts expert educator-dag. Det gav inspiration och insikter både i smått och stort.

På onsdagen var jag ute på mässan och förberedde min temavandring i DIUs (Datorn I Utbildningen) regi. Jag är ju av den åsikten att de viktigaste verktygen vi har som jobbar med IT i skolan är LGR11, vår hjärna och internet vilket gör det en smula kluvet att guida runt på en mässa med massor av verktyg som dessutom kostar. Nåväl, jag hittade en vinkling som jag kunde stå för och det blev ungefär ”det här tänker jag på när jag går förbi här”. I bästa fall lyckades jag få några av mina ”vandrare” att tänka kreativt med montrarna som inspiration.  Temavandringarna genomfördes på torsdagen och fredagen och mellan dessa försökte jag hinna med några av de internationella talarna på själva mässan samt de svenska på DIU:s program.

På torsdagen var jag och lyssnade på när 2015 NMC Technology Outlook > Scandinavian Schools presenterades.

I övrigt fylldes dagarna av samtal med lärare, skolledare, IT-pedagoger, företrädare för fackförbund, utbildningsanordnare, läromedelsförlag, konferensanordnare, skolverksanställda och en massa andra som inte passar i ovan uppräknade fack. Tack för inspiration, insikter och goda samtal.

Det jag tydligast tar med mig från BETT är insikten som drabbade mig som ett slag i magen på tåget ut till flyget. Jag gillar samarbete och jag vill aldrig mer jobba så ensamt som jag gjort nu i femton år.

15 år som lärare

Jag gick ut från Lärarhögskolan i Stockholm till jul 1999. Detta innebär att jag nu har varit färdig examinerad lärare i femton år. Dags att summera dessa år kanske?

vt 2000 mitt första jobb som lärare hade jag på Johan Skytteskolan i Älvsjö, Stockholms kommun. Jag var bara där en termin men den tiden har gett mig mycket ändå, organisatoriskt tyckte jag att de löst många saker bra och jag tar gärna upp dessa i diskussioner då och då. En av de viktigaste sakerna som jag bär mer mig och ofta tänker på är något en äldre NO-lärare sa när vi pratades vid en gång. Jag skulle väl vara lite artig och inledde ett samtal med denna 60-åriga man med något i stil med ”-är det inte jobbigt när det kommer nya läroplaner och så tycker du” (Detta var ju straxt efter LPO94:s införande) varpå han tänker efter och sen svarar att: -” Nja, jag tycker det är utvecklande jag, det vanliga jobbet med att möta elever och undervisa har jag ju rutin på nu, som sagt det r kul att få nya saker att bita i, jag kan dock tänka mig att det kan vara lite jobbigt för de lite yngre och mer nyutbildade lärarna när det kommer något nytt” Detta förhållningssätt hoppas jag att jag har när jag blir 60! Från och med den dagen lovade jag mig att själv att åtminstone var tredje år verkligen tänka igenom mitt yrkesval och ifall jag började misstänka att jag blivit bitter och trött på utveckling skulle jag byta karriär.

Sen flyttade jag  till Vätö utanför Norrtälje och började jobba på Roslagsskolan. Jag var ungefär 10 år äldre än mina elever och i snitt ungefär 30 yngre än mina kollegor. Tuff tid. Jag försökte utveckla matteundervisningen och senare NO-undervisningen, sprang upp och ner i trappor eftersom jag hade matte i en sal, kemi/fysik/biologi i tre andra salar. Jag provade det där med att ha vassa armbågar och säga vad jag tyckte. Funkade sådär. Mycket ”lilla gumman” o.s.v. men också många vänner och kollegor som jag än idag har ett utbyte med.

Jag tog sedan tjänstledigt ett läsår och drev vandrarhem/konferensgård ett år. Otroligt nyttigt för mig som tidigare enbart gått i skolan/pluggat/ jobbat i skolan. Saknade dock mitt yrke som lärare och hoppade tillbaka till den banan (jag trodde inte heller annat) Jag kom tillbaka till Roslagsskolan men flyttade sedan hem till Nacka igen och började på Björknässkolan.

2006 började jag på Björknässkolan. Jag höll nog en någorlunda låg profil i början (ja, allting är relativt) men har tagit mer och mer ställning i frågor tror jag nu. 2009 fick jag mina första 1:1-klasser och tillsammans hittade vi på mycket roliga grejer. Jag är nu inne på mina andra 1:1-klasser och upplever att allt bara blir enklare och enklare för varje år som går.

Jag försöker att hela tiden utvecklas som lärare och jag njuter av de andra saker som jag har fått möjlighet att göra vid sidan om klassrummet. Det finns nog de som anser att jag är en eldsjäl, jag motsätter mig dock begreppet då jag faktiskt bara tycker att jag gör det jobb som man kan förvänta sig av mig. Jag skulle dock vilja ta tillfället i akt och tydliggöra en sak som jag tycker. Jag tycker att bra lärare ska vara kvar i klassrummet. Därför tycker jag att det är trist när jag ser att lärare, som jag är övertygad om deras förträfflighet i klassrummet, en efter en lämnar just klassrummet för andra uppdrag då de inte fått förutsättningar att inspirera andra och sig själva samtidigt som de får ha en fot kvar i klassrummet. Jag tror, att om vi verkligen vill lyfta lärarkåren så måste eldsjälar/pionjärer/föregångare lyftas och stöttas så att de finns kvar i skolan, bland eleverna och inte måste släppa klassrummet helt för att ha möjlighet att påverka på ”högre ort” genom föreläsningar, debatter, paneler, böcker och samverkansmöten.

Nåväl: vad är det viktigaste jag vill dela med mig av min erfarenhet av mina första femton år som lärare?

  • Läraryrket kan vara väldigt ensamt, se till att skaffa dig kollegor som du delar elevsyn med på skolan eller utanför via det utökade kollegiet
  • Förtroendefulla relationer: Det är relationerna som är det svåra i skolan, jobba på dem och du kommer att lyckas
  • Våga göra: testa nytt, utvärdera, reflektera, lär dig nytt, läs aktuell forskning och passa dessutom på att lära dig av dina kollegor.
  • Ha koll: ha koll på det som verkligen gäller d.v.s. läroplan, antal lektioner o.s.v. Planering i stort ger utrymme för spontanitet.
  • Tänk igenom: omvärdera ditt yrkesval och arbetsplatsval minst var tredje år, väg fördelar mot nackdelar och bestäm dig bara för att fortsätta om fördelarna överväger
  • Elevsyn: Skaffa dig en positiv elevsyn som bygger på att eleven vill lära sig och vill ta ansvar. Låt eleverna vara med och påverka i så mycket som möjligt.
  • Utvärdera: sätt mätbara mål för dig själv och vad du vill utveckla under varje läsår. Ta hjälp av eleverna i utvärderingen.

Jag har som sagt alltid velat utvecklas, de första åren handlade det enbart om att utveckla min lärarkompetens i klassrummet, under de senare åren har jag dessutom fått chans att utvecklas genom att föreläsa, blogga, skriva artiklar, vara med i samverkansmöten, inspirerat, spelat in filmer, stått i paneler, deltagit i mängder av konferenser, mingel och workshops och nu skriver jag en bok. Jag undrar så vad nästa steg blir, och jag hoppas innerligt att minst en fot kan vara kvar i klassrummet.

såå…femton år till minst?

 

LGR11 – min viktigaste bok

Så är det verkligen. Jag måste slå ett slag för denna fina bok. Igår ägnade jag några timmar åt att leta efter digital kompetens i LGR11 till boken jag skriver med dr Fleischer. Jag hittade massor! Det är så häftigt att läsa denna bok samt kommentarmaterialet till den. Jag blir faktiskt förtjust och hyser stort förtroende för de som jobbat fram denna.

När jag ibland får komma ut och provocera på temat ”Jobba smart- att vara en bra lärare utan att jobba ihjäl sig” brukar jag alltid påtala att en av grunderna för att lyckas med det är att kunna sina styrdokument nästan utantill då detta ger mig mod att välja bort: ”det här har vi ju alltid gjort”, ”boken säger ju..” samt ” jag tycker nog ändå att…” o.s.v.

Nåväl, lyd nu min uppmaning: Läs LGR11, den är knappt 300 sidor och du har klarat mycket mer avancerad litteratur när du studerade till lärare. stirra dig inte blind på det centrala innehållet utan läs syftet för ämnet noggrant istället. Försök se kopplingar mellan förmågor/centralt innehåll i olika ämnen för att kunna göra smarta ämnesintegrerade lösningar.

Jag har tidigare gjort två sammanställningar, en om alla ämnens centrala innehåll för 7-9 och en där alla ämnens förmågor finns med.

 

LGR11 - förmågor

Studieteknik, Astronomi och forskning

I somras blev jag introducerad till Håkan Fleischers SITRA-modell, en studietekniks-modell för högskolestudenter och jag tänkte direkt att det är synd att de ska behöva vänta så länge som till högskolan med att lära sig en modell för hur man kan studera effektivt. Håkan bygger sin modell SITRA på SQ3R. Läs med om SITRA här.

Jag brinner för att låta mina elever bli ”självgående” och att ”lära att lära” tycker jag är den viktigaste av EU:s åtta nyckelkompetenser för ett livslångt lärande.

Mina elever går i ju i 9:an och jag vill skicka med dem så mycket som möjligt till gymnasiet. När vi (eleverna och jag) tillsammans planerade året/terminen frågade jag om de var intresserade av att prova en modell för studieteknik och eleverna var mycket positivt inställda till det. Jag ansåg att det passade bra att köra detta parallellt med att de skulle lära sig om astronomi i fysiken eftersom det finns mycket att läsa in och svårt att jobba laborativt.

Sagt och gjort. När vi kom till höstterminens fysik-pass var det dags att testa detta på riktigt. Tanken från början var faktiskt att Håkan själv skulle komma och dra sin modell för klassen men vi lyckades inte tajma ihop det riktigt. Lösningen var att jag ringde upp Håkan och kollade igenom att jag uppfattat modellen korrekt och sen spelade Håkan in en hälsning till mina elever på film som jag kunde visa upp. Eleverna kände sig väldigt speciella som fick denna hälsning. Tänk så lite som behövs!

Jag gick igenom hur denna studietekniks-modell fungerar samt vilka förutsättningar som gällde just för deras klass med vilka lektioner de hade till sitt förfogande samt när jag tänkte hålla föreläsning för dem och hur den skulle gå till. Jag håller väldigt sällan föreläsning en hel lektion för mina elever men det ingick i studieteknik-övningen nu tänkte jag och förberedde två olika astronomi-föreläsningar, den första med stödord utskrivna i bilderna, den andra med färre stödord och mer foton. Jag förberedde eleverna på att de skulle få åhörarkopior att anteckna på eller, för de som valt att anteckna med penna i Onenote, bildspelet som fil. Föreläsningarna var av typen envägskommunikation med frågor enbart på slutet, allt för att öva ett annat sätt än de tidigare varit utsatta för. Vi började med att eleverna fyllde på astronomi-kapitlet i boken med bra filmer som visar olika astronomiska fenomen. Mina elever har ju en interaktiv bok från Gleerups så de kan dela med sig filmer de hittat med varandra i själva boken.

Hur gick det då?

Att få eleverna att skriva planeringar var en uppförsbacke…men jag var mentalt förberedd. Jag ställde jättehöga krav på deras planeringar, de skulle ha en plan för vad de skulle göra på vilken lektion, vilka eftermiddagar de skulle ge sig själv läxa på och exakt vilka sidor de skulle jobba med, exakt när. Det var många av eleverna som tyckte att det var jobbigt och de vill helst skriva saker som ”läsa vidare” ,”plugga på” och liknande. De flesta eleverna köpte dock argumentet att det det är skönt att veta när man är klar med dagens uppgift och att man med gott samvete, i trygg förvissning o att hinna med allt kan gå vidare och göra något annat. En del av mina elever är ju stressade över skolarbetet och jag såg här min chans att ge dem en metod för att känna sig lediga ibland.

De eleverna som behövde mer stöd i arbetet med sin planering fick denna mall och jag hjälpte till med frågor om hur deras veckor ser ut, när proven infaller i de andra ämnena osv.

schema

En av eleverna gjorde en betydligt snyggare planering, analogt…

plan

Och sen då…?

Jo när eleverna väl gjort sin planering och vi är igång hör jag elever spontant säga saker som: ”Men det är ju jätteskönt, Helena, jag vet ju precis vad jag ska göra på lektionen”, ”Vet du hur skönt det var igår? När jag insåg att jag var klar med det jag gett mig själv i läxa och kunde gå ut och spela fotboll istället?” ”Helena! Ska du snacka mycket, eller kan vi sätta igång och börja jobba direkt?”

Min upplevelse av dessa ”eget arbete”-lektionerna då? Jo…helt fantastiska faktiskt. Jag startade varje ”eget arbete”-lektion med ett hej och välkommen och sen dirigerade jag ut att t.ex ”I klassrummet har vi mummel-nivå, här sitter de som vill kunna viskandes fråga någon kompis om något” och ”I grupprummet sitter de som vill ha helt knäpptyst och i korridoren sitter de som planerat in att jobba tillsammans med någon annan under lektionstid” Lektionerna avslutades med en ”tumme upp, åt sidan eller ner” om hur det funkat. Det var inte någon som gjorde ”tumme ner” på någon lektion. Eleverna uppmanades ibland att utvärdera sin planering och göra förändringar i den då jag försökte trycka på att det var viktigt att den var realistisk.

En väldigt häftig sak som hände var den vikarie-rapport jag fick när jag varit borta och föreläst på Skoldagarna i Malmö en dag:

vikarie

Stolt som en tupp! Det var ju dit jag ville!

Eleverna fick svara på några frågor i en enkät om hur det varit att jobba på det här sättet. Här är några svar:

”Tror jag kommer fortsätta att använda SITRA-systemet i andra ämnen och i gymnasiet. Jag lärde mig
bra med det. Även klassisk musik kommer jag fortsätta använda.”

”följa schemat och att jobba som vi gjort, syna, ta in information, repetera osv. funkade jättebra och var
ett bra sätt att plugga på.”

”Just i min planering så kunde jag inte plugga alla gånger på grund av sporter eller andra saker. Så
jag måste tänka på det när jag planerar igen”

”Jag vill säga att SITRA-modellen har varit väldigt genomtänkt och välplanerad, det blir inte alls stressigt
om man följer sin planering. Jag tänker göra denna modell med andra ämnen också eftersom man lär
sig så mycket mer och kommer ihåg mycket mer.”

Länk till min presentation om studieteknik finns här

Vill du läsa om mer om modellen säger envisa rykten att det kommer en bok till hösten…sitra-bok

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 94 andra följare