eleven ska jobba – inte läraren

Jag har ju ganska ofta den stora förmånen att hamna i sammanhang där jag får tillfälle att lyssna på intressanta, kloka och pålästa människor inom skolutveckling. Förra veckan var det dags för konferensen Framtidens Lärande och då passade jag på att lyssna på Jan Svärdhagen som pratade om ”Vad krävs för att IT ska lyckas i skolan?” Under föreläsningen pratade Jan om en undersökning om vilken hjärnaktivitet som kan uppmätas hos elever/studenter som lyssnar på en föreläsning. Faktum är att hjärnaktiviteten i fler fall är större när eleven sover än när hen lyssnar på en föreläsning! Jan har skrivit om det i sin blogg, läs gärna inlägget: ”sover dina elever”.

Jag tänker ju en del på jag lägger upp min undervisning. Jag brukar förklara det lite förenklat som att jag inför varje moment/avsnitt tittar i LGR11, på EU:s nyckelkompetenser för livslångt lärande/21th centurys skills samt att det ska innehålla någon digital resurs.

bild

Vi jobbar med film, radio, bild, presentationer, spel mm. Varför? Jo för att det blir elevaktivt! Elever behöver vara aktiva. Det kan ske på många olika sätt förstås. I NO göra man laborationer, i matte är det populärt med ”matematikverkstad”, i de praktiskt estetiska ämnena har elever alltid varit aktiva. I andra ämnen väljer man drama, att elever ska anteckna under genomgångar osv. allt för att öka aktiviteten.

Jag hade medarbetarsamtal med min rektor här om dagen, han påstod att jag verkar ”jobba smart”, att jag inte verkar stressad och att jag aldrig klagar över att jag har för mycket att göra.

Idag var jag och många andra lärare i Nacka i Nacka aula för att lyssna på professor Dylan William. Han pratade om massor av bra saker, det mesta hade jag hört förr men det känns ibland skönt att få höra att jag tänker rätt ofta i klassrummet. en del nytt fick jag förstås med mig också, det får jag alltid. En ska som han lyfte var just detta med att eleverna ska jobba mer på lektionerna än vad läraren ska. Att skolan inte får vara ”ett ställe dit man går för att se lärare jobba”. Att använda eleverna som resurser för varandra i någon typ av formativ bedömning, feedback et.c. genom ”pre-flight checklist”, ”two stars and a wish” samt ”choose-swap-choose” mm.

Även Christian Lundahl skriver ju om elever som resurser för varandra och vill man läsa mer av Christian ska man först och främst läsa den moderna klassikern ”Bedömning för lärande” men man kan också kolla in bloggen Skolöverstyrelsen.

Nå vart vill jag komma med detta då….?

Jo: Vi vill ha elever som lär sig för framtiden, som lär sig att lära och som lär sig ta ansvar för sin egen inlärning. Vi vill dessutom att eleverna ska ha vissa grundläggande faktakunskaper med sig för att använda i sina olika ställningstagande. eller som det uttrycks i LGR11 (kap 2)

Skolans mål är:

att varje elev kan göra och uttrycka medvetna etiska ställningstaganden grundade på kunskaper om mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska värderingar samt personliga erfarenheter (…) och visar respekt för och omsorg om såväl närmiljön som miljön i ett vidare perspektiv.

Läraren ska
• utgå från att eleverna kan och vill ta ett personligt ansvar för sin inlärning och för sitt arbete i skolan,
• svara för att alla elever får ett reellt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll samt se till att detta inflytande ökar med stigande ålder och mognad,
• verka för att flickor och pojkar får ett lika stort inflytande över och utrymme i undervisningen,
• svara för att eleverna får pröva olika arbetssätt och arbetsformer,
• tillsammans med eleverna planera och utvärdera undervisningen

Finare kan det inte skrivas🙂

Hur når vi dit då utan att vi lärare ”jobbar ihjäl oss”. Jo genom att välja och erbjuda elevaktiva arbetssätt eftersom hjärnaktiviteten ökar och lärarens arbetsinsats minskar, eller förändras kanske är ett annat ord. Lärarrollen kommer alltid att förändras, konstigt vore det väl annars, vi ska ju utbilda framtiden. Med IT tillgängligt i klassrummet är förändringen av lärarrollen mer påtaglig.

Det som jag märker i mitt klassrum när jag har träffat rätt i min uppgift, som t.ex. i ”lärplattforms-uppgiften” är en enorm aktivitet! Inte bara bland de som alltid jobbar hårt utan bland alla elever. Min insats blir då inte alls särskilt ansträngande  utan ytterst behaglig när jag mest glider runt i klassrummet och pratar med eleverna om hur just deras arbete svarar upp mot kunskapskraven och hur eleven kan utvecklas för att ytterligare höja nivån innan inlämning.

Jag ska avslöja en hemlighet: Det är 24 timmar på mina dygn också, jag har andra intressen än skolan, jag har familj, hus, tomt och en hel del vänner, jag pluggar och jag har en del andra projekt igång. Dessutom sover jag relativt många andra ganska många timmar per natt. Men! Jag upplever inte att jag har för mycket att göra! Och mina elever upplever (i en nyligen gjord undersökning) att mina lektioner är välplanerade, att de uppmuntras att lära sig mer och att det är omväxlande arbetssätt på mina lektioner.

så…om det nu är bättre för alla med ett mer elevaktivt arbetssätt med mindre envägskommunikation (föreläsning) och dessutom tar mycket mindre kraft av läraren…varför envisas vi då hela tiden att ta tillbaka ansvaret från eleverna? Att undervisa elever på få sätt och i värsta falla enbart det sättet som du själv lär dig bäst på är respektlöst!

 

 

 

 

One response to this post.

  1. […] Låt eleverna vara resurser för varandra (se inlägget Eleven ska jobba- inte läraren) […]

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: