Att fotograferas

Jag har haft en hemlig ”bucketlist” och en tänkt utveckling vart jag vill i min utveckling och just nu tycker jag att jag uppnått allt på den. (Jag lovar att jag kommer komma på fler utvecklingsområden om ett tag…) Den enda lilla detaljen som var kvar var att bli fotograferad av Kristina Alexandersson. Hon är en enormt skicklig fotograf och hennes bilder är sagolikt vackra, hon har dessutom tagit foton av mina kloka förebilder. Men inte mig ännu…Eftersom jag någonstans ser 2014 som ett år då jag jobbar med mot provokation och att ta plats än att vara ödmjuk tänkte jag att det var bäst att erkänna:

2014-09-30_0818

Vi stämde möte på bokmässan dagen därpå i entrén. Då jag precis innan hade druckit kaffe med Håkan Fleischer, och han också är intresserad av fotografering, hängde han på. Vi möttes och Kristina hade någon idé om att det fanns ett bra garage att fota i straxt bredvid så vi promenerade iväg. Jag är INTE bekväm i att fotograferas, jag står helst bakom kameran men då jag sett Kristinas bilder tidigare kunde jag ju lita på att hon kan sin sak. Sagt och gjort, med hög tillit lät jag henne rufsa mig i håret, vrida, vända, säga åt mig hur hakan, blicken, pannan och munnen skulle vara. Helt i händerna på en annan människa, ovanlig känsla för mig, ändå fullständigt trygg med Kristina.

Hela upplevelsen får mig att tänka på skickliga pedagoger och lärare. Det finns så mycket som är lika i Kristinas sätt att instruera mig och hur en skicklig lärare gör med sina elever. Vi känner inte varandra egentligen Kristina och jag, vi ses ju på Twitter, Facebook och en del konferenser men jag känner ju ett stort förtroende för henne som person, som yrkeskvinna. Parallellen jag drar till läraryrket är ju den att jag som lärare inte behöver vara direkt privat med mina elever så länge de litar på mig som lärare och känner ett förtroende för mig. Vi har samma målbild jag och Kristina med fotograferingen, att det ska tas minst ett bra foto på mig. För mig är målet ungefär så diffust, för Kristina, som är den kunniga här är det förmodligen mer konkretiserat. Där känner jag också likheten med läraryrket där jag som lärare har en mycket tydligare målbild för eleven än vad eleven har, detta för att det är jag som vet vad man kan lägga i ett mål i form av förmågor, färdigheter och insikter. Kristina har alltså en tydlig målbild vart hon vill med fotot och i hennes tydlighet blir jag trygg. Hon styr mig med små steg dit hon vill hela tiden med uppmuntrande ord. Hon säger också till om jag gör bra grejer som t.ex. ”behåll den blicken”. Att jag börjar tänka på formativ bedömning här har väl alla redan listat ut. Den skicklige läraren som bekräftar vad eleven gör, var hen befinner sig, talar om när något görs på rätt sätt samt talar om, i små steg hur eleven ska komma närmre målet, hela tiden uppmuntrande och hela tiden med ett tydligt ansvarstagande för situationen.

Jag tänker att om Kristina kan få mig bekväm i en foto-situation, (där jag dessutom inte fick le!) då borde det gå att få vilken elev som helst trygg på mattelektionerna med samma professionella, personliga, tydliga angreppssätt. Tack igen Kristina för en på många sätt givande morgonträff.

Titta gärna in på Kristinas sida om samma tillfälle eller när hon skrev om mig och Håkan

och bilderna…

25092014-DSC_0783 25092014-Helena

 

 

 

 

One response to this post.

  1. […] Visst är det underbart roligt när jag får ta del av ord som Helena Kvarnsells i inlägget att fotograferas, eller de som Ana skickade i sitt mejl och […]

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: