#afterBETT

Jo, jag lyckades ta mig till BETT i år igen. Jag är glad och tacksam över att jag får åka, att jag får vara ed och dela med mig av mina tankar och passa på att få lite inspiration själv. Jag minns hur uppfylld jag var efter att förra årets resa då jag samlade mina tankar i en presentation på nätet: Mina dagar i London . När jag kom hem efter den resan gick det inte att prata med mig innan jag hade skrivit av min mig mina reflektioner. För att skriva är att reflektera för mig. I år kom jag hem lugnare, förmodligen för att jag ägnat tiden i London mer åt samtal än att gå på inspirationsföreläsningar. I samtal blir det reflektion och inspiration samtidigt. Första dagen (tisdagen) ägnade jag åt att samtala med lärare från bl.a. Nordirland, Norge, Sverige, Danmark och Finland på Microsofts expert educator-dag. Det gav inspiration och insikter både i smått och stort.

På onsdagen var jag ute på mässan och förberedde min temavandring i DIUs (Datorn I Utbildningen) regi. Jag är ju av den åsikten att de viktigaste verktygen vi har som jobbar med IT i skolan är LGR11, vår hjärna och internet vilket gör det en smula kluvet att guida runt på en mässa med massor av verktyg som dessutom kostar. Nåväl, jag hittade en vinkling som jag kunde stå för och det blev ungefär ”det här tänker jag på när jag går förbi här”. I bästa fall lyckades jag få några av mina ”vandrare” att tänka kreativt med montrarna som inspiration.  Temavandringarna genomfördes på torsdagen och fredagen och mellan dessa försökte jag hinna med några av de internationella talarna på själva mässan samt de svenska på DIU:s program.

På torsdagen var jag och lyssnade på när 2015 NMC Technology Outlook > Scandinavian Schools presenterades.

I övrigt fylldes dagarna av samtal med lärare, skolledare, IT-pedagoger, företrädare för fackförbund, utbildningsanordnare, läromedelsförlag, konferensanordnare, skolverksanställda och en massa andra som inte passar i ovan uppräknade fack. Tack för inspiration, insikter och goda samtal.

Det jag tydligast tar med mig från BETT är insikten som drabbade mig som ett slag i magen på tåget ut till flyget. Jag gillar samarbete och jag vill aldrig mer jobba så ensamt som jag gjort nu i femton år.

3 responses to this post.

  1. Posted by Maria C on 26 januari, 2015 at 14:21

    Samarbete och diskussioner är utveckling. Att stöta och blöta åsikter.

    Svara

  2. Posted by Catrine Olsson on 26 januari, 2015 at 17:31

    Har läst en del du skrivit, gammalt och nytt blandat. Du återkommer till samarbete. Det är bra. Minns att du skrev att första året som lärare inte var så lätt. Upptäcker att mitt nuvarande kollegium (ganska nytt för mig) inte är nåt vidare på samarbete. Jag letar ”öppningar” och möjligheter hos medarbetarna och slås av hur betydelsefull kulturen är på en skola. Nästan så att jag tror att mina idéer är orealistiska. Men så läser jag dig och blir peppad. Det är bra. Heja!!

    Svara

  3. Posted by Lisa M on 16 februari, 2015 at 11:01

    Hur kan arbetet te sig så ensamt? Det är ju ett av de mest sociala som finns. Prestige och dålig samordning, lite tid till samtal. Vi måste samarbeta mer, verkligen. Heja dig!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: