skrivet för 15 år sedan

Jag gick ut från Lärarhögskolan vid jul 1999 och efter en termin som färdig lärare skickade jag en krönika till studentkårens tidning. I dagarna ägnar jag tid åt att städa i mina skåp på jobbet och då finner jag denna krönika:

Nyutbildad – det är Jag som ska förändra den svenska skolan

Efter fyra och ett halvt år på Lärarhögskolan var jag ganska inkörd på hur hopplöst efter pedagogiken och skolan är i verkligheten. Dessutom innehas alla tjänster av obehöriga lärare eller gamla stofiler som varit på samma skola och kört samma prov i 40 år.

Det är alltså Mig allt hänger på. Det är Jag som ska se till att det skrivs lokala arbetsplaner,

att rektorn håller medarbetarsamtal,

att utvecklingssamtalen bygger på BIUSS-dokument,

att kemiinstitutionen är ventilerad och inte innehåller förbjudna ämnen,

att alla lärare på skolan börjar arbeta problembaserat och projektinriktat,

att IT integreras i undervisningen,

att skolan blir mer ämnesövergripande,

att skolmåltidspersonalen integreras i den pedagogiska utvecklingen,,

att elevernas kunskapsinhämtning individualiseras,

att all mobbning försvinner,

att betygshetsen minskar,

att föräldrarna engagerar sig i sina barns skolgång

samt att skolgården blir en grön och pedagogisk oas.

 

Sprängfylld av visioner, åsikter och idéer möter jag då verkligheten i yrket.

Men av någon outgrundlig anledning blir det inte så mycket gjort av ovanstående de första månaderna. Tiden går istället åt till frågor som:

Hur ska jag komma ihåg whiteboardpennor, och det till varje lektion? Är det bäst att ta närvaron i början eller i slutet av lektionen och hur för jag in det i frånvaroböckerna? Hur ska jag komma ihåg att eleverna ska ställa upp stolarna efter torsdagslektionen i fysik så att jag slipper ställa upp alla trettio? Var är kopieringsapparaten och vad gör jag när den säger att ett papper fastnat men jag inte hittar något papper där den visar att det ska vara? Vad ska jag ha för skor på mig så att jag inte får ont i ryggen eller blir svettig om fötterna? Hur ser man skillnad på om en elev tuggar tuggummi eller på sin tunga under lektionen? Hur vet man vems telefon det var som ringde under lektionen? Vad har engelskläraren för förkortning, BUD,BUS, GUD? Hur får jag med mig nycklarna när jag inte har några fickor på byxorna och, om jag någon gång har fickor, hur får jag upp nycklarna när jag har en massa miniräknare och böcker i famnen? Hur stor garderob ska jag ha för att eleverna inte ska tycka att jag har samma kläder hela tiden? Hur gör man när man beställer böcker?

Och mitt i allt detta: 19 stycken förväntansfulla 13-åringar som litar blint på att det är jag som har koll på allt, jag är ju deras fröken. Att jag bara är elva år äldre och bara har jobbat i skolan en vecka mer än de verkar inte spela någon roll.

Som tur är finns då de gamla stofilerna där och kommer med smarta tips och uppmuntrande ord som gör att vardagen så här, när terminen nästan är slut, faktiskt fungerar.

Och faktiskt…de flesta av dem är varken trångsynta eller diktatoriska…

 

 

Glad sommar

/Helena

2 responses to this post.

  1. Posted by Monika on 15 juni, 2015 at 10:57

    Ha ha vilken go läsning ! Kunde varit jag !! Glad Sommar !

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: