om allt och inget om digitalisering av skolan

(varning för långt inlägg)

Jag hade turen att jag hann anmäla mig till Göteborgs universitets fantastiska konferens #popupdig17 innan platserna tog slut (inom något dygn). Jag önskar att alla lärosäten skulle kunna följa GU:s exempel och ordna liknande konferenser. Då skulle vi inte behöva betala dessa hutlösa summor för att lyssna på föreläsare som i värsta fall är betalda av någon produkt för att prata om ditten och datten utan egentlig förankring.

Nåväl. Den första och i särklass absolut bästa föreläsningen jag lyssnat på de senaste åren hölls av Neil Selwyn. Hela hans föreläsning finns här: https://youtu.be/sWBdGso_NSk Eftersom ni kan se hela här och jag inte är den bästa på att referera och översätta är detta ett blogginlägg inspirerat av Selwyns föreläsning.

Neil tar utgångspunkt i 10 frågor som jag tar min utgångspunkt i. Det var länge sedan jag skrev något längre, mer allmänt hållet, inlägg men här är nu ett:

Vad menar vi egentligen med digital teknik?

Jag har, precis som andra tänkt från fel håll ibland. Nu är det länge sedan men skrämmande nog finns det fortfarande många lärare som tänker: Hur kan jag använda just den här appen/spelet/verktyget i min undervisning istället för att först ställa sig frågan om Vad jag vill att eleverna ska lära sig. Det är så lätt att falla för det roliga i att göra på det första sättet. Hur kan vi använda minecraft/fidgetspinners/GTA/Skam/(byt ut mot vilken populär pryl som helst) i undervisningen? Kruxet är att vi då tenderar att slösa väldigt mycket lektionstid på något som kanske inte låter eleverna bilda särskilt mycket kunskap egentligen. Framförallt inte om just det vårt ämne var tänkt att handla om. Bättre då att först formulera frågan: Vad är det för kunskaper mina elever ska ha med sig efter denna lektion/moment/projekt? Först därefter kommer frågan om hur och i denna hur-fråga kanske digitala verktyg kommer in.

Jag ser tyvärr fortfarande lärare, it-pedagoger och rektorer som säger ”alla elever ska ha en ipad” utan att ha gjort det första tankearbetet om vad den digitala artefakten ska användas till. Vi måste alltid ställa frågan vad vi vill uppnå hos eleven innan vi väljer verktyg. Om man som lärare vill jobba mycket med film utomhus kanske svaret är just ipad, vill man istället att eleverna ska utföra större beräkningar i kalkylprogram är det förmodligen en dator pengarna ska läggas på.

Hur mycket av Ed-Tech bryr sig egentligen om lärande?

Lärande är komplext. Det är väldigt sällan det är just den digitala prylen eller verktyget som ”lär eleven” något. Lärandet är något där eleven själv är högsta grad inblandad. Vad Ed-Tech-bolagen (dvs företag vars största marknad är digitala tjänster för utbildning) kan bidra med är snarare förenkling av uppgifter. Det finns många effektiviseringsmöjligheter när det gäller distribution och hantering av prov när dessa görs digitalt. Många elever har väldigt mycket nytta av att kunna få text uppläst eller att kunna se film med förklaringar. Att inte oroa sig över sin stavning tack vare stavningsprogram och liknade kompensatoriska verktyg gör förmodligen att eleven kan prestera bättre på sina prov och uppgifter vilket förhoppningsvis ger både bättre betyg, mer självförtroende och större livschanser. Närvarorapportering, kalendrar, delningsytor mellan lärare-lärare, lärare-elev samt elev-elev underlättar förmodligen också. Kapitlet om IT i min senaste bok Jobba smart – din vägledning som lärare behandlar liknande frågor. Men inte är det lärande vi sysslar med när vi delar dokument i molnet?!

Är digitaliseringen av skolan lösningen på allt?

Ibland provocerar jag och påstår att det är så. Det är det förstås aldrig. Jag är dock övertygad om att rätt använd IT är den enda lösningen som vi har råd med på sikt. Alternativet är svårt att se. Att låta bli att digitalisera skolan är ett sätt att ytterligare sätta spett i sprickan mellan de som alltid kommer att klara sig och de som behöver en välfungerande skola för att få chans att göra det. Om vi kan digitalisera det som datorer är bättre på så vinner vi i bästa fall tid till det som datorer är sämre på. Mer möten mellan elever och lärare, mindre administration. Ett möte måste inte heller alltid ske i rummet, det kan ske online och vara nog så viktigt.

Men den som tror att vi löser ordningsproblem, kunskapsproblem, lärarbrist, ekonomiska problem och likande enbart genom att köpa in datorer som vi ställer mellan eleven och läraren – den kommer att bli väldigt besviken. Och de eleverna som råkar ut för den testperioden – de kommer att missa mycket viktigt.

Förändrar digital teknik skolan?

Jag är så trött på ordet förändring. Jag skulle vilja att vi pratar om förbättring istället. ”FÖRÄNDRA skolsverige”?? Varför inte FÖRBÄTTRA skolsverige? Digital teknik i sig kommer inte vare sig förändra eller förbättra skolan är jag rätt övertygad om. Tyvärr fungerar datorer, paddor och telefoner som katalysatorer i klassrum, de lärare som redan är bra kan bli bättre med rätt digital teknik, de lärare som inte är fullt så bra kommer med största sannolikhet bli avsevärt sämre med samma teknik. För att inga elever ska komma i kläm gäller det alltså att se till att alla lärare är bra lärare samt att dessa lärare får bra, praktiknära, vetenskapligt förankrad, fortbildning i hur digitala verktyg kan lyfta skolan. I Håkan Fleischers och min bok Digitalisering som lyfter skolan – teori möter praktik skissar vi upp fyra aspekter att hålla reda på i ett hållbart förhållningssätt i digitaliseringen av skolan. Vi har tagit fram tio filmer som ligger tillgängliga för alla som vill få en första dos av detta.

Digitaliseringen av skolan är beroende av bra ledarskap.

Det är klart att det alltid är viktigt att ha bra, kompetenta rektorer. Men länge så har lärarna varit väl pålästa och autonoma i sina klassrum. Ett bra kollegium har nog i praktiken inte varit så beroende av sin rektor så länge denne haft vett att lämna lärarna ifred… Men så plötsligt dyker digitaliseringen ner som en bomb i svensk skola. Lärarna är helt oförberedda (åtminstone från utbildningen) och många rektorer är lika tagna på sängen. Väldens bästa grogrund för: eldsjälar, avundsjuka, stress, tips och trix utan egentlig förankring och många felköp, misstag och budgetproblematik. Att vara rektor och inte vara insatt i den digitala tekniken…då är det inte lätt att leda skolan idag. Min erfarenhet är att rektorn dels måste behärska digitala verktyg, dels visa att hen använder dem och sen sätta viss administrativ press på sina lärare (tex genom hantering av mail, protokoll, veckobrev och information) men däremot lämna de pedagogiska och didaktiska frågeställningarna till lärarna under förutsättning att tid och möjlighet för fortbildning kan ske.

Den digitala tekniken förenklar inte lärarens jobb.

Jag brukar skämtsamt fråga publiken om de tycker att deras jobb blev mer effektivt sedan man införde datorer på skolan. De flesta skakar på huvudet och fnissar. Alternativet är förstås omöjligt, mycket av det vi idag gör hade varit orimligt att klara av utan fungerande digitala system. Det är bara det där lilla ordet fungerande…lägg gärna till effektiva…Det pratas mer och mer om den digitala arbetsmiljön och vi lärare är urusla på att ställa rimliga krav på system som ska köpas in. Rektorer är oftast inte mycket bättre de. Men det kommer att bli bättre, det kommer bland annat jag att se till. System ska prata med varandra, skolor behöver anställa mer it-tekniker, administrativ personal osv. Bra digitala system är inte gratis men det är sannerligen inte bra lärare heller. Sluta jobba gratis, köp in de tjänster som någon annan kan göra (konstruera prov, skriva läroböcker etc), ta betalt för det jobb du gör.

Digitaliseringen av skolan drivs på av kommersiella intressen.

Jag förstår att detta stycke kan uppröra någon eller några, min tanke är att peka på systemfelet inte att hänga ut den ene eller andre personen.

Straxt efter kommunaliseringen börjar digitaliseringen av samhället bli påtaglig. Vi har nu ca 300 nyblivna ”skolägare” i form av stora, byråkratiska kommuner med muskler och många pyttesmå med i bästa fall deltidstjänster på förvaltningsnivå. Skolan var inte beredd på dessa kommersiella intressen. Stora multinationella företag med pengar. Säga vad man vill om skolmöbelsföretagen och läromedelsförlagen men så mycket mer än en macka och kaffe har de aldrig kunnat muta med när vi ska köpa in nya matteböcker eller stolar till en hel skola…

Nu fanns (och finns) bolag som inget hellre vill än att elever is kolan idag ska växa in i deras mjukvara/operativsystem/hårdvara för att förbli trogna kunder hela livet ut. Kanske kommer de så småningom också att bli anställda av något av dessa företag. Inget ont i det, jag gissar att det är så som företag och marknadsavdelningar bör tänka. Problemet är att vi har lärare, rektorer och förvaltningar som aldrig sysslat med upphandlingar av så här dyra sker förut. Den digitala kompetensen hos dessa beställare lämnar dessutom en hel del över att önska. Konstiga avtal sluts. Skolor binds till en viss pryl, ett visst operativsystem, avtal sluts på fler år, fortbildning ingår! Det är inte svårt att förstå att en oerfaren skolledare nappar på en sådan deal. Utmärkt att få fortbildning på plats på skolan. Kanske ingår också en rolig resa till London(!) Allt beroende på hur många datorer eller plattor man köper.

Vem håller i fortbildningen då? Jo, sådana som jag, lärare som berättar om hur de gjort i sitt klassrum. Jag kan tycka att det kan ha ett visst värde. Att jag som mattelärare som jobbat med digitala verktyg i matte några år kan tipsa andra mattelärare om dessa verktyg och på så sätt slipper dessa lärare testa sig fram genom djungeln själva. Men det märkliga är ju när vi ”externa föreläsare” får betalt av ett visst företag och då tvingas att enbart visa verktyg i Apple, Windows eller Google-miljö. Den lärare som gör så tappar trovärdighet tycker jag. Vad gör bolagen för att få oss intresserade ändå? Framförallt pysslar man med bekräftelse. Läraryrket är underbart på många sett men just bekräftelsen är inte sällan svårsedd. Våra chefer hinner inte se vårt arbete då de har ca 30 lärare och 400 elever under sig. Löneförhöjningarna var under många år medelmåttiga, vi har ett ensamt jobb osv. När något stort bolag då börjar intressera sig för den enskilde läraren, ger denne uppmärksamhet, kanske en bloggplats, någon fin titel, ett sammanhang, en medlemskap i något Community eller likande är det lätt att falla. När någon sedan ber läraren berätta om sin undervisning mot betalning, resa och hotellnatt är vi lättköpta. Ibland får man inte ens betalt (!) bara en bukett blommor, ett pressmeddelande om att man föreläser på en viss konferens och ”förmånen” att använda konferensarrangörens hachtag  😀

En titel och en digital badge där det står att du är technology integration specilalist/expert educator/distinguished teacher kan te sig oförargligt men jag har svårt att tro att någon vill se samma sak i en läkares epostsignatur.

Och skolor som skyltar med att de är ”Apple/Microsoft/Google-skolor??

Tänk om – tänk till lite  – tänk åtminstone – gör fel men försök göra rätt

Digitaliseringen är inte det allra viktigaste.

Jag brukar säga att jag drivs av en vilja att rädda världen. Det låter förmodligen lite svulstigt men sån är jag. Vi vuxna idag har inte lyckats ta vara på vår planer särskilt väl. Alltså måste vi se till att framtidens vuxna (de som idag är bl.a. mina elever) kan göra det bättre. Vi behöver kreativa, lösningsorienterade, kunniga vuxna som kan uppfinna, mäkla fred och ta vara på varandra över hela jorden. Det är det viktigaste. Om digitaliseringen kan hjälpa till där så ska vi ta vara på den. ett brandtal jag höll för något år sedan hittar du här.

 

Vad som än händer på nationell, kommunal eller skolledningsnivå är det läraren som har möjlighet att göra skillnad för eleven. Se till att alla elever får en lärare som kan göra skillnad på rätt sätt.

Annonser

One response to this post.

  1. […] Om allt och inget om digitalisering av skolan | matteochno. […]

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: