Att hålla i sin egen bok…

Nu är den här….min bok som jag skrivit med Håkan Fleischer under drygt ett års tid. Vi har fått några för-utskrivna exemplar i väntan på den större sändningen från tryckeriet som sägs komma i november.

Märkligt att det finns en bok med mitt namn på. En konstig känsla med en bra känsla. Att sen människor som jag värdesätter deras åsikter om digitaliseringen ska läsa boken…det är väldigt läskigt.

Men nu finns den iallafall och jag är förstås väldigt stolt.

I slutet av maj 2014 fick jag frågan av Håkan om jag ville vara med och skriva boken och nu, efter många telefonsamtal, skypesamtal, twittermeddelanden, möten i anslutning till olika konferenser, en Dropbox-mapp, en Onenote-anteckningsbok, några förlag, några redaktörer, ett gäng mail och ganska många timmar i en stol på Nacka Forums Bibliotek så är den här!

ca 320 000 tecken fördelade på 170 sidor och 10 kapitel. Dessa ord är i sin tur förankrade i inte mindre än 102 olika referenser.

Det ska bli väldigt spännande att se hur boken tas emot.

 

mössor och kepsar

Jag kan inte förstå att jag skriver ett inlägg med denna titel. Jag hoppas att detta är den sista gången som denna diskussion får ta plats i min tanke.

För plats tar den, jag har sedan ett möte på skolan i veckan, inte kunnat släppa detta. Jag vill ha bort kepsförbudet. Och missförstå mig rätt, jag tycker inte heller att det ser snyggt ut med mössa på under en restaurangmiddag, men i ärlighetens namn, det är ju inte det det handlar om här.

Det är ju tillåtet att ha sjal eller kippa av religiösa skäl. När vi som lärare påpekar att de ”vanliga svenska barnen” ska ta av sig mössan så pekar vi omedvetet ut de andra, igen. Detta kan ske ungefär 25 gånger på en vecka om vi tänker oss en vanlig högstadieklass schema.

Jag försöker att jobba med ett lågaffektivt bemötande när det gäller elever med koncentrationsproblem, t.ex, vid ADHD. Dessa elever är endast mottagliga för en liten mängd instruktioner. Jag försöker att skapa en relation till dem för att kunna tillsammans med dem hitta strategier för att fungera i en klass. Jag tycker att det är mycket viktigare då att denne elev räcker upp handen, sitter någorlunda stilla och har strategier för att öka sin uppmärksamhet än vilka klädesplagg denne bär. Under mina femton år som lärare har detta varit en framgångsrik strategi och jag vill inte förändra den.

Jag hoppas att alla skolor tar sitt förnuft till fånga och tar bort regeln om kepsar, jag vill inte arbeta på en skola som så uppenbart gör intrång i elevers privata sfär som att be dem klä av sig. Jag hoppas verkligen att vi har en mycket bättre elevsyn än så.

Vill ni läsa lite om var jag hittar mina argument så finns de här (jag fyller gärna på här om jag får fler tips.) Dela gärna detta inlägg till elever, föräldrar och lärare som är övertygade om att det vissa huvudbonader INTE påverkar kunskapsbildningen negativt men som behöver argument.

/Helena

Bo Hejlskov leg psykolog om lågaffektivt bemötande:

http://www.hejlskov.se/filosofi.html

http://www.hejlskov.se/lowarousal.html

Annika Lilja om förtroendefulla relationer i klassrummet: https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/32806/1/gupea_2077_32806_1.pdf

Skolverket om ordningsregler:

http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf1650.pdf%3Fk%3D1650

Skolverket uttalar sig i Svd :

http://www.svd.se/skolverket-elever-far-ha-mossa-och-mobil-i-klassrummet

Att möta beteendeproblem bland barn och ungdomar – teoretiska och praktiska perspektiv (bok från Liber) Författare: Thomas Nordahl, Mari-Anne Sørlie, Terje Manger, Arne Tveit

https://www.liber.se/Grundskola/Grundskola-ar-6-9/Pedagogik-och-metodik/Lararlitteratur/Att-mota-beteendeproblem-bland-barn-och-ungdomar/

 

Några inlägg från bokmässan

Här kommer mina iakttagelser från bokmässan i Göteborg förra veckan:

 

http://lrbloggar.se/helenakvarnsell/en-summering-av-mina-dagar-pa-bokmassan/

http://lrbloggar.se/helenakvarnsell/entreprenoriellt-filmskapande-i-forskolan/

http://lrbloggar.se/helenakvarnsell/digitaliseringen-utmanar-medier-makthavare-och-medborgare/

http://lrbloggar.se/helenakvarnsell/bedomning-betyg-och-larande/

http://lrbloggar.se/helenakvarnsell/sociala-medier-och-harskartekniker/

http://lrbloggar.se/helenakvarnsell/upprop-vart-gar-skolpengen/

http://lrbloggar.se/helenakvarnsell/molnet-har-utvecklas-larande-och-skola/

ny klass med var sin dator

Denna bloggpost finns att läsa under Lärarnas Riksförbunds nya satsning Ämnesspanare:

http://lrbloggar.se/helenakvarnsell/ 

Jaha, nytt läsår, ny klass, nya uppdrag. Jag delar numera min tid mellan LR där jag ska ”samordna förbundets verksamhet inom IT i skolan och Björknässkolan där jag undervisar klass 7e i matte, NO och teknik. Några procent av min tid ägnar jag dessutom till ett Vinnova-finansierat projekt om bl.a. flippat klassrum. Jag antar att jag har anledning att återkomma till alla delarna här på bloggen under året.

Nåväl. Jag fick nu den 17/8 min tredje omgång sjuor med varsin dator. (Min första 1:1-klass fick jag ht 2009.)  Jag vet av erfarenhet att det är klokt att lägga en del tid på att skapa de olika strukturerna och strategierna för datorhanteringen så här i början. Så vi har ägnat oss åt att logga in på de digitala läromedlen och lagt dessa som favoriter i i webbläsaren tillsammans med skolans lärplattform, lärportal och e-post. Vi har tittat igenom de digitala läromedlen och lärt oss hitta i dem. Vi har skapat anteckningsböcker i molnet där vi kan samarbeta och dela material mellan oss. När det var vackert väder passade vi dessutom på att gå ut och fota växter med mobilkameror och andra digitala kameror och dessa bilder har vi sedan övat på att föra över från telefonen till dator och sen vidare till en delad yta där hela klassen kommer åt dem.

Att jobba med strategier för att undvika att datorn distraherar för mycket är också något som så här i början med en ny klass blir en smula tydligare än lite senare när vi känner varandra bättre. Vi ändrar inställningarna i datorn så att den inte stängs av bara för att man fäller ner locket. På det sättet så kan jag som lärare säga ”fäll ner locket, lägg händerna i knät och titta framåt” för att sedan direkt efter ha eleverna jobbandes med det de höll på med utan att de måste vänta på att datorn ska vakna upp.

Låter detta jobbigt? Jag erkänner utan omsvep att det vissa lektioner känns som en uppförsbacke med alla inloggningar och inställningar, när jag för tionde gången på fem minuter svarar på samma fråga. Men jag vet att det är värt allt slit. Det kommer en nedförsbacke efter tröskeln. Vi kan inte utgå från att alla elever kan hantera datorn på ett bra sätt. Vi måste lära dem det.

Det som är riktigt häftigt med dessa lektioner i början är att jag snabbt lär känna eleverna och skapar en relation till dem på ett sätt som jag aldrig hade gjort om jag istället hade satt igång direkt med mer traditionell undervisning i ämnena mina. Jag vet mina elever så småningom kommer hitta sina egna sätt, genvägar, strategier och strukturer. Det är förstås något jag verkligen uppmuntrar hela tiden. Men för att inte förlora och springa ifrån de som inte gör detta så snabbt, ger jag dem en struktur till att börja med.

skrivet för 15 år sedan

Jag gick ut från Lärarhögskolan vid jul 1999 och efter en termin som färdig lärare skickade jag en krönika till studentkårens tidning. I dagarna ägnar jag tid åt att städa i mina skåp på jobbet och då finner jag denna krönika:

Nyutbildad – det är Jag som ska förändra den svenska skolan

Efter fyra och ett halvt år på Lärarhögskolan var jag ganska inkörd på hur hopplöst efter pedagogiken och skolan är i verkligheten. Dessutom innehas alla tjänster av obehöriga lärare eller gamla stofiler som varit på samma skola och kört samma prov i 40 år.

Det är alltså Mig allt hänger på. Det är Jag som ska se till att det skrivs lokala arbetsplaner,

att rektorn håller medarbetarsamtal,

att utvecklingssamtalen bygger på BIUSS-dokument,

att kemiinstitutionen är ventilerad och inte innehåller förbjudna ämnen,

att alla lärare på skolan börjar arbeta problembaserat och projektinriktat,

att IT integreras i undervisningen,

att skolan blir mer ämnesövergripande,

att skolmåltidspersonalen integreras i den pedagogiska utvecklingen,,

att elevernas kunskapsinhämtning individualiseras,

att all mobbning försvinner,

att betygshetsen minskar,

att föräldrarna engagerar sig i sina barns skolgång

samt att skolgården blir en grön och pedagogisk oas.

 

Sprängfylld av visioner, åsikter och idéer möter jag då verkligheten i yrket.

Men av någon outgrundlig anledning blir det inte så mycket gjort av ovanstående de första månaderna. Tiden går istället åt till frågor som:

Hur ska jag komma ihåg whiteboardpennor, och det till varje lektion? Är det bäst att ta närvaron i början eller i slutet av lektionen och hur för jag in det i frånvaroböckerna? Hur ska jag komma ihåg att eleverna ska ställa upp stolarna efter torsdagslektionen i fysik så att jag slipper ställa upp alla trettio? Var är kopieringsapparaten och vad gör jag när den säger att ett papper fastnat men jag inte hittar något papper där den visar att det ska vara? Vad ska jag ha för skor på mig så att jag inte får ont i ryggen eller blir svettig om fötterna? Hur ser man skillnad på om en elev tuggar tuggummi eller på sin tunga under lektionen? Hur vet man vems telefon det var som ringde under lektionen? Vad har engelskläraren för förkortning, BUD,BUS, GUD? Hur får jag med mig nycklarna när jag inte har några fickor på byxorna och, om jag någon gång har fickor, hur får jag upp nycklarna när jag har en massa miniräknare och böcker i famnen? Hur stor garderob ska jag ha för att eleverna inte ska tycka att jag har samma kläder hela tiden? Hur gör man när man beställer böcker?

Och mitt i allt detta: 19 stycken förväntansfulla 13-åringar som litar blint på att det är jag som har koll på allt, jag är ju deras fröken. Att jag bara är elva år äldre och bara har jobbat i skolan en vecka mer än de verkar inte spela någon roll.

Som tur är finns då de gamla stofilerna där och kommer med smarta tips och uppmuntrande ord som gör att vardagen så här, när terminen nästan är slut, faktiskt fungerar.

Och faktiskt…de flesta av dem är varken trångsynta eller diktatoriska…

 

 

Glad sommar

/Helena

Kära 9a och 9b

Tack för dessa tre år som jag har fått vara er lärare i matte, NO och teknik.

Tack för det tålamod ni visat när det gäller mina, i många fall, ganska luddiga uppstarter på ämnesområden och tack för att ni utmanar mig att bli tydligare hela tiden.

Tack för att ni har tagit er an LGR11 och text i den på ett så bra sätt, jag vet att det stundtals har varit väldigt mycket ord och väldigt svårt att riktigt sätta fingret på skillnaden mellan utvecklade och väl utvecklade motiveringar.

Tack för att ni hjälpt mig förstå alla digitala verktyg vi använder genom att visa på funktioner och att tillsammans med mig reflektera över hur de på bästa sätt bör användas i undervisningen så att ni ska lära er så mycket som möjligt.

Tack för er uppriktighet och ärlighet när det gäller min roll som lärare och min undervisning. ingen får mig att lära mig så mycket om mig själv som lärare som ni.

Tack för att ni axlat de höga krav jag stundtals ställer på er och tack för att ni sagt ifrån när de varit för höga.

Tack för att ni verkar ha förmedlat hemma på något sätt att jag ändå någonstans har koll så att jag sluppit ägna tid åt att svara på upprörda föräldramail istället för att planera undervisningen.

Tack för att ni låter mig lära känna er så att jag har kunnat anpassa undervisningen till var och en av er efter bästa förmåga.

Tack för alla roliga kommentarer och alla skratt. Jag tror inte att det varit många lektioner då jag inte lett.

Tack för att ni haft sån´t stort tålamod med att ni ibland haft vikarie då jag varit ute i landet, eller för den delen också utanför landet och skrutit om er. Tack också för att ni har varit så självgående så att jag aldrig behövt oroa mig när ni haft vikarie.

Tack för alla arbeten ni gjort, alla fina texter, alla filmer, alla radioprogram och alla mindmaps ni ansträngt er med.

Tack för idéer som vi tillsammans genomfört. Till exempel studieteknik/astronomi, hälsoprojektet, lärplattform-produktutvecklingsuppgiften, lärarens guide till sociala medier och sist men inte minst era debattinlägg om programmering i skolan som nu är på väg till regeringen och redan lästa av fler forskare och massor av lärare i hela Sverige.

Tack för all hjälp med planeringen av terminerna, ni är riktigt vassa på det.

Ni är ett fantastiskt gäng ungdomar och jag känner mig trygg i att, om några år, lämna över ansvaret för planeten till er. Ni är kreativa, omtänksamma, kloka, reflekterande, generösa, och lättlärda. Välden behöver precis sådana som er. Ta hand om varandra, dig själv och världen.

 

Videoblogg från Educator Exchange

Jag har varit en vecka i Seattle på ett globalt forum för lärare som kallas Educator Exchange E2. Tanken är att skriva något om det men det kommer att dröja ett tag gissar jag. (NP) Under veckan provade jag för första gången att videoblogga efter varje dag. Videoblogg är ju något som jag uppmuntrat mina elever till då jag finner det vara ett sätt att på ett snabbt sätt få samlat sina tankar, tvingas formulera sig och reflektera över upplevda saker. Så det var väl dags att jag provade själv. Jag hade först inte tänkt sprida dem men…sen kom jag på att jag gillar transparens och att bjuda på sig själv så här kommer nu mina fyra inlägg från konferensen: