I somras blev jag introducerad till Håkan Fleischers SITRA-modell, en studietekniks-modell för högskolestudenter och jag tänkte direkt att det är synd att de ska behöva vänta så länge som till högskolan med att lära sig en modell för hur man kan studera effektivt. Håkan bygger sin modell SITRA på SQ3R. Läs med om SITRA här.
Jag brinner för att låta mina elever bli ”självgående” och att ”lära att lära” tycker jag är den viktigaste av EU:s åtta nyckelkompetenser för ett livslångt lärande.
Mina elever går i ju i 9:an och jag vill skicka med dem så mycket som möjligt till gymnasiet. När vi (eleverna och jag) tillsammans planerade året/terminen frågade jag om de var intresserade av att prova en modell för studieteknik och eleverna var mycket positivt inställda till det. Jag ansåg att det passade bra att köra detta parallellt med att de skulle lära sig om astronomi i fysiken eftersom det finns mycket att läsa in och svårt att jobba laborativt.
Sagt och gjort. När vi kom till höstterminens fysik-pass var det dags att testa detta på riktigt. Tanken från början var faktiskt att Håkan själv skulle komma och dra sin modell för klassen men vi lyckades inte tajma ihop det riktigt. Lösningen var att jag ringde upp Håkan och kollade igenom att jag uppfattat modellen korrekt och sen spelade Håkan in en hälsning till mina elever på film som jag kunde visa upp. Eleverna kände sig väldigt speciella som fick denna hälsning. Tänk så lite som behövs!
Jag gick igenom hur denna studietekniks-modell fungerar samt vilka förutsättningar som gällde just för deras klass med vilka lektioner de hade till sitt förfogande samt när jag tänkte hålla föreläsning för dem och hur den skulle gå till. Jag håller väldigt sällan föreläsning en hel lektion för mina elever men det ingick i studieteknik-övningen nu tänkte jag och förberedde två olika astronomi-föreläsningar, den första med stödord utskrivna i bilderna, den andra med färre stödord och mer foton. Jag förberedde eleverna på att de skulle få åhörarkopior att anteckna på eller, för de som valt att anteckna med penna i Onenote, bildspelet som fil. Föreläsningarna var av typen envägskommunikation med frågor enbart på slutet, allt för att öva ett annat sätt än de tidigare varit utsatta för. Vi började med att eleverna fyllde på astronomi-kapitlet i boken med bra filmer som visar olika astronomiska fenomen. Mina elever har ju en interaktiv bok från Gleerups så de kan dela med sig filmer de hittat med varandra i själva boken.
Hur gick det då?
Att få eleverna att skriva planeringar var en uppförsbacke…men jag var mentalt förberedd. Jag ställde jättehöga krav på deras planeringar, de skulle ha en plan för vad de skulle göra på vilken lektion, vilka eftermiddagar de skulle ge sig själv läxa på och exakt vilka sidor de skulle jobba med, exakt när. Det var många av eleverna som tyckte att det var jobbigt och de vill helst skriva saker som ”läsa vidare” ,”plugga på” och liknande. De flesta eleverna köpte dock argumentet att det det är skönt att veta när man är klar med dagens uppgift och att man med gott samvete, i trygg förvissning o att hinna med allt kan gå vidare och göra något annat. En del av mina elever är ju stressade över skolarbetet och jag såg här min chans att ge dem en metod för att känna sig lediga ibland.
De eleverna som behövde mer stöd i arbetet med sin planering fick denna mall och jag hjälpte till med frågor om hur deras veckor ser ut, när proven infaller i de andra ämnena osv.
En av eleverna gjorde en betydligt snyggare planering, analogt…
Och sen då…?
Jo när eleverna väl gjort sin planering och vi är igång hör jag elever spontant säga saker som: ”Men det är ju jätteskönt, Helena, jag vet ju precis vad jag ska göra på lektionen”, ”Vet du hur skönt det var igår? När jag insåg att jag var klar med det jag gett mig själv i läxa och kunde gå ut och spela fotboll istället?” ”Helena! Ska du snacka mycket, eller kan vi sätta igång och börja jobba direkt?”
Min upplevelse av dessa ”eget arbete”-lektionerna då? Jo…helt fantastiska faktiskt. Jag startade varje ”eget arbete”-lektion med ett hej och välkommen och sen dirigerade jag ut att t.ex ”I klassrummet har vi mummel-nivå, här sitter de som vill kunna viskandes fråga någon kompis om något” och ”I grupprummet sitter de som vill ha helt knäpptyst och i korridoren sitter de som planerat in att jobba tillsammans med någon annan under lektionstid” Lektionerna avslutades med en ”tumme upp, åt sidan eller ner” om hur det funkat. Det var inte någon som gjorde ”tumme ner” på någon lektion. Eleverna uppmanades ibland att utvärdera sin planering och göra förändringar i den då jag försökte trycka på att det var viktigt att den var realistisk.
En väldigt häftig sak som hände var den vikarie-rapport jag fick när jag varit borta och föreläst på Skoldagarna i Malmö en dag:
Stolt som en tupp! Det var ju dit jag ville!
Eleverna fick svara på några frågor i en enkät om hur det varit att jobba på det här sättet. Här är några svar:
”Tror jag kommer fortsätta att använda SITRA-systemet i andra ämnen och i gymnasiet. Jag lärde mig
bra med det. Även klassisk musik kommer jag fortsätta använda.”
”följa schemat och att jobba som vi gjort, syna, ta in information, repetera osv. funkade jättebra och var
ett bra sätt att plugga på.”
”Just i min planering så kunde jag inte plugga alla gånger på grund av sporter eller andra saker. Så
jag måste tänka på det när jag planerar igen”
”Jag vill säga att SITRA-modellen har varit väldigt genomtänkt och välplanerad, det blir inte alls stressigt
om man följer sin planering. Jag tänker göra denna modell med andra ämnen också eftersom man lär
sig så mycket mer och kommer ihåg mycket mer.”
Länk till min presentation om studieteknik finns här
Vill du läsa om mer om modellen säger envisa rykten att det kommer en bok till hösten…
matteochno 